Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 HJALMAR HOLMQUIST
Konstantinopel 1602—1638, hade genom längre uppehåll i
Västeuropa påverkats af kalvinismen och arbetade uttryckligen
för en union mellan den grekiska och den reformerta kyrkan.
Detta ledde dock slutligen blott till ett ytterligare preciserande
af den ortodoxa kyrkans egenart och själfständighet, genom den
af metropoliten Petrus Mogilas i Kiew 1638 uppsatta och 1643
af samtliga ortodoxa patriarker sanktionerade confessio ortko-
doxa samt den af patriarken Dositheus i Jerusalem 1672 upp-
satta och af en synod s. å. antagna, mot kalvinismen riktade
confessio Dosithei (se nedan). De romersk-katolska unionsför-
ken ha blott resulterat i smärre unionsbildningar på gräslin-
jerna mellan de båda kyrkorna (s. k. unerade greker). Den
på vatikankonsiliet proklamerade påfliga ofelbarheten har rest
ett nytt oöfverstigligt hinder för närmandet mellan den gre-
kiska och den romerska katolicismen. Då Leo XIII i sin be-
römda rundskrifvelse 1894 »till alla furstar och folk» (»Leo
XIII;s testamente») uttalade förhoppningen om återförening,,
svarade den ekumeniske patriarken Anthimos VII i ett offici-
ellt uttalande 1895 snäft afvisande, under upprepande af den
romerska kyrkans gamla och nya kätterier (däribland Marias
obefläckade aflelse och den påfliga ofelbarheten). Kontroversen
är ännu ej afslutad; den nye ekumeniske patriarken Joakim III
har i en skrifvelse 1902 anslagit en försonligare ton. Dock
kan man säga, att den ortodoxa kyrkan förhåller sig mera
energiskt afvisande mot den romerska kyrkan än mot protes-
tantismen, äfven om hon ser ner på den senare såsom lidande
af subjektivism och kyrklig anarki; hennes teologi har under
1800-talets senare hälft rätt mycket närmat sig den protestan-
tiska, utom i sakramentsläran, det kultiska. På vissa håll visa
sig t. o. m. tecken till samarbete. Gammalkatolikerna sträfva
för närvarande efter anknytning med den ortodoxa kyrkan. Ett
verkligt närmande har under Joakim III sedan 1899 kommit
till stånd mellan den ortodoxa och den anglikanska kyrkan; en
sTCixoiveovia mellan Konstantinopel och Kanterbury godkändes
då (man jämföre anglikanska kyrkans intresse af att vinna an-
knytning äfven med den svenska). Så har ock nyligen i Mel-
bourne inträffat, att då grekisk präst saknats, en anglikansk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
