Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 EEIK STAVE
utvecklad kultur. Och denna kultur skall Israel med landet
taga i besittning.
Här möter en andlig uppgift af utomordentligt slag. Och
Israel har, trots tillfälliga och partiella nederlag, löst den. Fol-
ket var icke så starkt, att det i yttre måtto kunde underlägga
sig kananéerna, men det var andligen så starkt, att det till sist
var Israel som blef herre öfver kananéerna och icke tvärtom.
Af alla andra folk och stammar, som före eller efteråt från
den hårda öknen lockats in i Kanaans kulturland, har intet
annat kunnat undgå att förfalla till mangguderi och sedlig för-
slappning i följd af beröringen med den utsväfvande baalskul-
ten. Att Israel ensam förmått att, trots vissa nederlag, rädda
sig från en sådan andlig upplösning och samtidigt tillägna sig
kananéernas kultur, det är ett af de bästa bevisen därpå, att
detta folk hade bakom sig en andlig fostran och ibland sig
sådana andliga stormän, som ingen af de andra, deras gran-
nar, hade.
Men kamp och strid har det kostat att från öknens stränga
och outvecklade förhållanden förflyttas öfver in i kulturlandets
rikedom och njutningar. Och många ha dukat under i den
striden, fallit för kulturens frestelser. Här intressera oss emel-
lertid endast de, som kämpat och segrat.
Den känsla, som det uppriktiga men oöfvade religiösa sin-
net först erfar vid beröringen med en högre kultur, är en viss
rädsla, fruktan för att ett större mått af materiell förfining och
njutning skall bidraga att fördunkla eller frånröfva en hjärtats
högsta skatt. Och så har ock förhållandet varit med vissa kret-
sar af Israel vid dess första möte med Kanaans kultur. Redan
det att öfvergifva vandringslifvet i öknen och skaffa sig stadiga
bostäder med egna tegar har synts somliga som en frestelse.
Därför påträffa vi ännu på konung Jehus tid stiftaren af ett
brödraskap, Jonadab ben Rekab, rekabiternas fader (2 Kon*
10: 15, 23), som gjorti till sin grundsats att »aldrig dricka vin,
ej heller bygga hus till att bo i, ej heller hafva vingårdar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
