Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALA FÖRVANDLINGAK I ISEAEL 419
haft för att upprätthålla medvetandet om samhällets ansvar
gent emot de ringa och fattiga. Som en frukt dels af gammal
vanerätt, dels af sådana profeters verksamhet få vi säkert be-
trakta den äldsta sociala lagstiftningen i Israel, hvilken med-
delas i den s. k. Förbundsboken i Exod. 20: 22—23: 33. Denna
lagbok må med sitt brokiga innehåll ha kodifierats under en
senare tid, men dess bud och stadgar kunna säkert betraktas
som uttryck för den i Israel gällande rätten under domaretiden.
Den förutsätter ett åkerbruksidkande folk, men den känner ännu,
i motsats till Deuterononium, intet behof af att uppdraga grän-
serna för en konungs myndighet.
Ser man bort från de allmänna förmaningarna att icke
förvränga rätten för de fattiga, icke taga mutor af de mäktiga
eller förvrida en rättfärdig sak (23: 6 ff.), att ej förtrycka änkor
och faderlösa (22: 21 f.) och liknande, så kunna denna lagboks
bestämmelser, i syfte att motverka det sociala onda, samman-
fattas i följande punkter:
l:o. Israel förbjudes att taga någon som helst ränta på
utlånade penningar (22: 24). Den behöfvande skall m. a. o.
ej betala för hjälpen, och den rike skall ej förtjäna på hans
fattigdom. Detta är sannolikt meningen, äfven om v. 24 b
skulle vara ett senare redaktionstillägg.
2:o. Vill långifvaren taga en pant som säkerhet, så får
han, ifall han tagit sin nästas mantel, icke behålla den öfver
natten, ty det är ju det enda täcke han har för att skyla sig
med (22: 25 £).
3:o. Har en israelit ej på annat sätt kunnat betala sin
skuld än genom att öfverlämna sig själf, ensam eller tillsam-
mans med hustru och barn, som slafvar till fodringsägaren, så
skall denne på det 7:de året utan någon lösen återgifva honom
och hans familj friheten. Och denna föreskrift gäller alla slaf-
var, ej blott dem, som förlorat friheten på grund af obetald
skuld. Endast ifall husbonden gifvit slafven hustru, må han
behålla henne och barnen, men på 7:de året låta maken och
fadren gå fri (21: 2—4).
4:o. Hvart 7:de år skall den, som äger åker, vingård eller
olivplantering, låta allt detta ligga orördt, på det att de fattiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
