Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 EEIK STAVE
ibland folket må fritt äta, hvad som växer af sig själft: sädr
vindrufvor och oliver (23: 10—11). Det 7:de året är enligt
denna lag sannolikt icke en för alla gemensam termin, utan
räkningen afgöres för hvarje särskildt fall, så att det för olika
ägare kommer att infalla på olika år. Härigenom får anord-
ningen naturligen större social betydelse.
Så primitiva dessa sociala bud och stadganden kunna synas
vår tids utvecklade kulturförhållanden, så äro de likväl ägnade
att låta oss blicka in i detta folks egendomliga karaktär. Och
betydelsen af dem blir klarare vid en jämförelse med den i
senare tid mycket omtalade Hammurabis lag, som är mycket
äldre och har till förutsättning ett högt utveckladt statsskick
med väl afvägda rättsförhållanden.
I denna lag förutsättes sålunda ett högt utbildadt kredit-
väsen, med lån mot ränta, antingen i reda penningar eller in
natura. För att förhindra en fodringsägares hårdhet mot sin
gäldenär föreskrifver lagen, att den senare vid missväxt, torka
eller öfversvämning skall vara befriad från att erlägga ränta,
att fordringsägaren ej på eget bevåg utan gäldenärens samtycke
får uttaga sin fordran ur dennes lada (§ 48, 113). I Israels
lag är lånet till en infödd, en landsman, som sagdt, betraktadt
som en hjälp i nöden, och därför får det ej beläggas med nå-
gon som helst ränta.
Hammurabis lag förutsätter vidare, alldeles som Israels,
att en man i följd af skuld kan blifva slaf med hela sitt hus
under sin borgenär. Och den gifver då den föreskriften, att
en sådan man är skyldig att med de sina tjäna som slafvar i
3 år, men på det 4:e är fordringsägaren skyldig att låta dem
gå fria (§ 117). Detta kunde nu synas som en lindrigare be-
stämmelse än Förbundsbokens, som föreskrifver, att ett dylikt
frigifvande skall äga rum först på det 7:de året. Men den
stora skillnaden är den, att Förbundsbokens föreskrift gäller
alla slafvar, medan Hammurabis lag endast tänker på dem, som
i följd af skuld råkat i slafveri. För att nu ej tala om, att
Israels lag äfven på annat sätt är mån om att skydda slafvens
lif och t. o. m. förutsätter, att en sådan af kärlek till sin herre
ej vill göra bruk af den erbjudna friheten på det 7:de året. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
