Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALA FÖRVANDLINGAR I ISRAEL 425
Om någonting kan sägas vara en påtaglig vinst af de sista
årtiondenas forskning på Gamla testamentets område, så är det
förvisso, att profeternas sociala betydelse framträdt i klarare
ljus. En äldre tid såg i dessa män hufvudsakligen siare, förut-
sägare af tillkommande ting och i sista hand af Jesus Kristus,
som dog till försoning for andras synd på Golgata. I öfver-
ensstämmelse härmed använde man deras utsagor hufvudsak-
ligast för att försvara kristendomens grundsanningar eller för
att stödja vissa satser i dogmatiken eller vissa läror i den in-
dividuella etiken.
Allt detta må nu visserligen ha sitt berättigande inom till-
börliga gränser. Men det viktigaste, det första och det sista
att beakta vid profeternas förkunnelse är, att de ha att göra
med Israel såsom folk. De äro, som man träffande sagt, histo-
riens stormfåglar. »Hör, det brusar af många folk, det brusar
såsom hafvet brusar. Det dånar af folkslag, det dånar såsom
väldiga vatten dåna» (Jes. 17: 12). Så låter det i profetens
öra och så talar han. Och bruset och dånet komma alla de
trådar att darra af spänning, med hvilka Israel är bundet vid
sin Gud. Skola dessa trådar brista för alltid eller för en tid?
Skall bandet mellan Gud och Israel slitas af Gud själf eller af
folkets egen synd? Och skall det åter kunna knytas samman
igen? Se där frågor, som bringa profeten i spänning och verk-
samhet. Just därför är det, som han riktar hela sitt sträfvande
på folket, individen kommer i betraktande endast som ett led
af det hela.
Denna sociala synpunkt skiljer profeterna på ett mycket
betecknande sätt från Jesu apostlar och de första kristna mis-
sionärerna. Dessa betraktade sig som pilgrimer, som gäster
och främlingar i världen, utan stödet af någon statsmakt och
någon nation, men just därför ock utan något ansvar for dess
öden. Deras plikter inskränkte sig därför till att vara all mänsk-
lig ordning undergifoa eller att med tacksamhet begagna sig af
den romerska statens myndighet såsom upprätthållare af en
yttre fred i världen för att i dess skydd utbreda evangeliet,
försåvidt de icke med Uppenbarelseboken i denna makt sågo
det stora vilddjuret, som snart skulle mista sin myndighet vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
