Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALA FÖRVANDLINGAR I ISRAEL 431
förde förlusten af medborgerliga rättigheter och på visst sätt
ställde de egendomslösa utanför Israels menighet. Och man
har ock känt faran. Därför ropar en Jesaja (5: 8) sitt ve öfver
dem, »som lägga hus till hus och foga åker till åker, intill
dess att rum icke mera finnes och I hafven blifvit de enda,
som bo i landet ■(== blifvit de enda med full medborgarrätt i
landet).
På grund af den betydelse ägandet af jord sålunda hade
i Israel, upptog äfven den yngsta lagstiftningen denna geulla-
institution tillsammans med lagen om jubelåret, hvarom jag
strax skall tala, och stadgade, att säljandet och köpandet af
jord eller hus skulle få ske icke för evärdelig tid utan med
det förbehåll, att säljaren eller hans närmaste släkting skulle
äga rätt att återlösa det, närhelst han kunde eller i alla fall
inom en viss tid (Levit. 25: 23—34). Jorden är med andra
ord icke privategendom utan tillhör familjen, släkten, de en-
skilde bruka den blott för viss tid. Så ter sig saken från so-
cial synpunkt. Men denna sida framhålles ej i lagen, utan där
gifves en religiös motivering till budet: landet tillhör Jahve,
Israel är hans gäster (v. 23).
Många blefvo emellertid ej i tillfälle att göra bruk af en
sådan återbördningrätt, utan fingo lefva i fattigdom eller sälja
sig som slafvar till de rike. Till förmån för dessa gifver nu
Deuteronomium en mängd föreskrifter. Ingen lagbok i hela
kanon är besjälad af ett sådant varmt intresse för humanitet
och barmhärtighet mot de behöfvande som denna skrift. Sab-
batsbudet motiveras af hänsynen till behof af hvila för slafvar
och slafvinnor likasom för oxar och åsnor (5: 13 ff.), och Israel
bör själft komma ihåg, att det en gång varit träl. Den på-
yrkade centralisationen af offerväsendet, som kommer att göra
prästerna vid de många helgedomarne i landet brödlösa, föran-
leder lagstiftaren att oupphörligt, jämte tjänarne och tjänarin-
norna, ställa leviten såsom ett värdigt föremål för gifmild barm-
härtighet (12:12,18 f.). Vid slutet af hvart tredje år skall tionde
uppsamlas och utdelas åt »leviten, främlingen, den faderlöse
och änkan» (14: 28 f.). Det kunde vidare erinras om denna
lagboks många bud att på annat sätt mildra de fattiges lott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
