Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 EKIK STAVE
måtta profeterna med hela styrkan af sin öfverlägsna kritik*
och här sätta de yxan till roten, därvid gifvande oss alla ett
föredöme, som vi aldrig för ofta kunna begrunda.
Medan profeterna sålunda nöjde sig med att bestraffa de
mäktiges förtryckande af de ringa och att inskärpa plikten att
visa en human och barmhärtig behandling af de nödlidande,
anbefallde de nya lagstadganden, som tillkommo dels samtidigt
med dels som en frukt af profeternas sträfvanden, särskilda mått
och steg från samhällets sida för att förhindra eller mildra de
sociala missförhållandena. Här ha vi alltså en fortsättning af
Förbundsbokens tendenser och en motsvarighet till våra dagars
kristligt sociala sträfvanden.
Det fanns, som förut sagts, hos Israel redan från början
ett utprägladt sinne for social jämlikhet. Detta tog vid öfver-
gången till åkerbruk och fasta bostäder sig uttryck bl. a. däri?
att hvarje släkt skulle äga ett bestämdt stycke jord. Och ifall
någon inom släkten råkade i armod och blef nödsakad att sälja
sin lott, så var det den närmaste anförvantens plikt att inköpa
lotten, för att denna icke måtte gå förlorad för släkten. Detta
är den s. k. geulla-institutionen. En såden plikt var det, som
profeten Jeremia uppfyllde, då han under Jerusalems belägring
af kaldéerna begaf sig till sin födelsestad Anatot och där köpte
en åker af sin kusin (Jer. 32), till ett tecken, att man »ännu
en gång skulle komma att köpa hus och åkrar och vingårdar
i detta land» (v. 15). En anspelning på samma institution ha
vi ock i den bekanta Ruts bok, enligt hvilken Boas gör gäl-
lande sin plikt som bördeman (go’el), först sedan en annan,
närmare stående släkting afstått från att göra bruk af sin rätt.
Det är tydligt, att det skulle möta stora svårigheter att
på detta sätt behålla de olika släkterna vid deras fasta egen-
dom, sedan en del lagt under sig stora sträckor, och andra
hade förlorat större delen eller kanske hela sin lott. Ett så-
dant tillstånd var emellertid så mycket farligare för en sund
social utveckling, som förlusten af hus och åker äfven med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
