Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALA FÖRVANDLINGAR I ISRAEL 433
af alla skulder. Det är därför missvisande, att, såsom Bibel-
kommissionens sista normalupplaga gjort, återge det ifråga-
varande ordet med »anståndsår». Lagen utgår från den förut-
sättningen, att allt långifvande är en hjälp åt behöfvande, och
föreskrifver, att den lämnade hjälpen hvart 7:de år skall öfvergå
till att bli hans egendom.
Sedan judarne i Babel lärt sig den vinstgifvande handeln
med penningar, erbjöd en sådan lag naturligsvis sina stora
svårigheter, och de ha haft icke så litet besvär med att få den
att gå ihop med finansintresset, som här spelat rollen af bibel-
kritik. En uppfinning för att komma ur klämman, som skall
ha gjorts af den store Hillel, bestod däri, att man inför rätta
afgaf en förklaring, att man förbehållit sig rätten att när som
helst få indrifva sina fordringar. Nödvändigheten af en dylik
procedur visar mer än många ord, hvilken utomordentlig social
förvandling Israel med tiden undergick. Det folk, som till en
början var utestängdt från Medelhafvet och världshandeln och
icke visste, hvad procent och ränta var, har redan före vår
tideräkning såsom knappast något annat hunnit lära sig de höga
finansernas konst.
Den efter Deuteronomium följande lagstiftningen ställer
ännu större fordringar på de besuttne i syfte att förebygga
klyftan mellan fattig och rik. I Levit. 25: 1—7 föreskrifves,
att hvart 7:de år skall vara ett sabbatsår, då man hvarken skall
plöja, så eller skörda, men då det, som jorden bär af sig själf,
skall tjäna alla och en hvar till föda. Den motivering, som
lagen gifver till budet, är äfven här religiös: landet skall hvila,
hålla sabbat. Men den sociala betydelsen af stadgandet låg
däri, att all olikhet i egendomsförhållandena under detta år upp-
hörde, därigenom att alla nu återförsattes till lifvet i öknen,
där ingen ägde någon jord. Lagens mening var icke att införa
en socialistisk ordning. Man skall icke afstå från sin privata
egendom och lefva socialistiskt. Nej, Israel, ej blott den en-
skilde, skulle i stället uppgifva sin besittningsrätt till jorden,
ty landet var Herrens, och Israel skulle lefva som hans gäster.
Af ännu mera genomgripande social betydelse är den i
samma kapitel (v. 8—22, 39—-55) infogade lagen om jubelåret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
