Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434 EEIK STATE
Också här är motiveringen religiös: landet tillhör Herren, Israel
är hans gäster. Därför får ingen tänka, att han sitter för
evärdlig tid på sin gård. Hvart 50:de år skall hvar och en
återfå den fasta jordegendom, som han en gång ägt, utan er-
läggande af någon lösen (med undantag dock för den, som själf
återbördat ett stycke jord för sin släkt, äfvensom för hus i
städerna). Hvarje slaf, som köpts af en israelitisk man, får
vidare ej behandlas såsom en verklig slaf utan som en dag-
lönare, och på jubelåret skall han frigifvas och med sin familj
återgå till sin släkt och sin fäderneegendom. Jubelåret skall
med ett ord återställa den sociala jämlikheten såväl med af-
seende på egendomsförhållanden som med afseende på den per-
sonliga friheten.
Att en sådan lag är tänkt mera som en teori, ett ideal,
än som underlag för verklig efterlefnad, erkänna judarne själfva
och inses utan vidare af dess oförenlighet med andra stadgan-
den. Man kunde ju ej heller nå jämlikhet genom att återgå
till förhållanden för 50 år sedan. Lagens betydelse ligger dock
däri, att den med religiös motivering velat upprätthålla idealet,
medvetandet om social jämlikhet såsom det eftersträfvansvärda.
Af samma ideala natur var ock den teckning af Israels sociala
tillstånd, som profeten Hesekiel gaf i den sista delen af sin
bok (kap. 40—48). Ingen har någonsin tänkt på att genomföra
hans lagstiftning. Esséerna sökte på annan vag, genom egen-
domsgemenskap och afskaffande af slafveriet, i smått nå det
ideal, som Israels profeter och lagstiftare tecknat. Lagarne
om slafvarnes frigifvande hvart 7:de år och om sabbatsåret ha
däremot åtminstone under vissa tider praktiserats. Det verkar
visserligen nedslående att på ett ställe (Jer. 34) finna, att fol-
ket tydligen endast under fruktan för ett Guds särskilda straff
kunde förmå sig att efterfölja Pörbundsbokens och Deutero-
nomiums bud och snart åter bröt emot det. Men det är i alla
fall ett lika storartadt bevis på den senare judendomens lag-
lydnad, att man åtminstone 5 gånger, säkert sannolikt flera,
iakttagit budet om sabbatsår.1
1 Boussety Die Religion des Judentums,2 sid. 151.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
