Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALA FÖRVANDLINGAR I ISRAEL 437
annorlunda ställde sig saken för de i anden brinnande. Här
verkade denna motsägelse mellan tron och verkligheten andlig
kamp och strid. »Jag hade så när stapplat med mina fötter,
mina steg voro nära att slinta; ty jag upptändes af nit mot de
öfvermodiga, när jag såg, att det gick dem väl i deras ogud-
aktighet», säger författaren till den 73:dje psalmen. Då kände
han sig färdig att bekänna: »förgäfves har jag bevarat mitt
hjärta rent och tvagit mina händer i oskuld, ty jag vardt plå-
gad hela dagen, och hvar morgon kom tuktan öfver mig» (v»
2, 13 f.). Och en annan from, som en gång befann sig i ett
liknande läge, kände därvid frestelsen till knot och klagan
öfver Guds världsregering så stark, att han hade möda att hålla
sig lugn i den ogudaktiges närvaro: »Jag sade, jag vill akta
på hvad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag
vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är
för mina ögon» (Ps. 39: 2). Den talande vill åtminstone ej
unna den ogudaktige att höra hans egen klagan öfver Guds
obegripliga sätt att skipa rättvisa åt sina barn. Men i djupet
kände han sig djupt kränkt däraf.
Här se vi alltså något af den pina och smärta, som den
sociala utvecklingen i Israel medförde för de fromma, och
kunna däraf också ana, hvad evangeliet i Jesu mun i förstone
betydde.
I denna luttringsprocess, som de troende hade att genomgå,
har så småningom åtminstone en del af den gamla vedergäll-
ningsdogmen, enligt hvilken yttre välgång skulle följa som lön
för de fromma, smält bort, och i samband därmed har en ny
utomordentlig sanning framträdt med klarare styrka, den näm-
ligen, att den fromme hade ett evigt värde inför Gud, obero-
ende af folket. Därför slutar ock den 73:dje psalmen med de
från Luther och vår gamla bibelöfversättning bekanta, icke bok-
stafligt noggranna, men oöfverträffligt åskådliga orden: »Herre,
när jag dig hafver, frågar jag efter himmel och jord intet!»
För att min teckning af de sociala förvandlingarna i Israel,
såsom jag fattat ämnet, icke skall lida af en väsentlig lucka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
