Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4=66 LITTEKATURANMÄL AN
Behandlingen af de s. k. fångenskapsbrefven har tilldelats
pastor W. Lueken, som därvid anser sig kunna häfda Kolosserbref-
vets äkthet, medan han däremot icke tror sig kunna försvara Efe-
serbrefvet såsom ett alster af Paulus, utan menar att det har
till förf. en af den store hednaapostelns lärjungar. Skälen äro
i vår tanke icke afgörande. Pastoralbrefven ha behandlats af
kyrkoherden Frans Koehler, som ej trott sig kunna hänföra
dem till Paulus, utan i dessa bref funnit en senare tids utveck-
ling på grundvalen af Paulus. Tör en sådan uppfattning
finns nog större skäl än för bestridandet af Efeserbrefvets
äkthet — äfven om den ej torde få anses fullt motiverad.
Kyrkoherden Georg Hollman har öfversatt och förklarat He-
breerbrefvet samt Jakobs-, Judas- och Petrus 2:dra bref.
Hebreerbrefvet betraktar han som tillkommet under kejsar Do-
mitianus’ tid (81—96). Dess förf. är icke Paulus utan en af
alexandriansk-hellenistisk åskådning behärskad judekristen; läsarne
äro troligen att söka i Italien, kanske i Rom, där brefvet i
alla händelser först uppträder. Jakobsbrefvet betraktar H. (i
anslutning till Spitta) som ett »sammelverk» af en judekristen,
hvilken varit väl bevandrad i den judiska vishetslitteraturen
och lefvat ungefär vid midten af det 2;dra århundradet. Och till
början af det 2:dra århundradet hänvisas också Judas’ och Petrus’
2:dra bref. Petrus’ lista bref, som öfversatts och förklarats
af den på Gamla Testamentets område bekante professor H.
Gunkel, betraktas af denne som ett verk af en lärjunge till
Paulus och förlägges till början af Domitianus’ regering.
De johanneiska skrifterna ha fördelats på tre händer. Ut-
gifvaren, professor Joh. Weiss, har tagit Uppenbarelseboken
på sin lott. Med en uppriktighet, som verkar välgörande, er-
känner han, att frågan: hvilken Johannes som är att anse
som förf. till denna märkliga skrift, ännu icke fått sitt slutgil-
tiga svar inom vetenskapen. Detta spörsmål är ej heller, me-
nar W., af så stort intresse som den, huruvida vi verkligen ha
att göra med ett verk af Johannes eller med ett alster, som
endast genom en fiktion tillskrifvits honom. I vissa stycken
tycker sig W. höra Johannes’ röst omedelbart, i andra endast
medelbart, genom en lätt bearbetares stämma. Docenten W.
Heitmiiller har öfversatt och förklarat Johannesevangeliet,
hvilket enligt hans tanke tillkommit under tiden mellan 100—
140. Hvem dess förf. varit kan han ej med någon säkerhet af-
göra. Aposteln Johannes, Zebedeus’ son, har i alla händelser ej
skrifvit det. »Presbytern Johannes», som troligen är den Johannes
som talar i Uppb. och den, från hvilken Johannes’ 2idra och 3idje
bref härröra, vågar han ej heller acceptera som evangeliets upp-
hofsman. Vi få, menar EL, nöja oss med att ej känna förfis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
