Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA MOSEBOK 7
att gifva läsaren en föreställning om Israels samband med den
öfriga mänskligheten och dess egen utveckling från och med sin
förste stamfader Abraham. Yid redogörelsen för sidolinjerna
inskränker sig framställningen till en allmän öfversikt och
uppmärksamheten riktas i stället alltmer på Israels direkta förfäder. Efter
den allmänna öfversikten af Noas efterkommande (kap. 10) lämnar
den sålunda alla de från Ham och Jafet härstammande folken åsido
och sysselsätter sig endast med Sem (11: 10), men följer icke heller
dennes ättlingar längre, än till dess läsaren fått göra bekantskap
med Abraham (11: 27). Därefter lämnas, likaledes endast en kort,
redogörelse för Ismael (16;’21) och hans efterkommande (25: 12—18),
därför att Isaks historia nu blir .hufvudsaken. Sedan fullföljes tråden
genom berättelsen om dennes söner, till dess att Esau försvinner
(från och med kap. 37) och Jakob med sina söner ensam blir
hufvudföremålet. Under tiden får läsaren också lära känna
sambandet mellan vissa andra folk och Israel: Lots ättlingar fortlefva
i Moabs och Ammons folk (19: 30—38), Abrahams ättlingar genom
hans bihustru Ketura i vissa arameiska och arabiska folkstammar
(25:1—4); för ättlingarna af Nahor, Abrahams broder, redogöres
ej längre, än att läsaren får göra bekantskap med Isaks svärfader
(22: 20—24). Läsaren blir sålunda i tillfälle att se huru Israel genom
sina förfäder afsöndras både från de främmande folken och från dem,
som stå i ett närmare förhållande till det. Eedaktörens
anbringande af de från P hämtade töledötstyekena synes bero på den
grundsatsen att låta ett töledöt för den ifrågavarande
representanten för hufvudlinjen först då inträda, när berättelsen om de
hithörande sidolinjerna är behörigen afslutad. Sålunda har Isaks töledöt
fått sin plats först i 25: 19, oaktadt hans födelse berättats långt
förut (21: 2), därför att redaktören först velat gifva en kort
öfversikt af Abrahams ättlingar med Ketura och Ismael (25: 1—18) för
att sedan låta dessa försvinna; och Jakobs töledöt först i 37: 22 ff.,
oaktadt hans födelse omtalats redan 25: 22, därför att redaktören
dessförinnan velat ge en kort öfverblick af Esaus efterkommande
(kap. 36). Men häraf inses ock lätt, att denna uppdelning af boken
icke kan vara bestämmande för vår behandling af innehållet.
Den följande svenska bibeltexten är i stort sedt lika med den
af Bibelkommissionen utgifna normalupplagan (i det följ. förkortadt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
