Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 FÖRSTA MOSEBOK 1—2: 4
skrifning öfver verkan af Guds befallning, och härvid användes
ungefär samma ord som i befallningen. T. ex. v. 11: »Och Gud
sade: ’Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd,
som efter sina arter bära frukt, i hvilken de hafva sitt frö, på
jorden’. Och det skedde så; jorden frambragte grönska, fröbärande
örter efter deras arter och träd, som efter sina arter buro frukt,
i hvilken de hade sitt frö» o. s. v. Som afslutning heter det
vanligen: »Och Gud såg att det var godt» och i samband med denna
formel eller därförutan angifves hvad Gud kallade de skapade
föremålen. Genom detta framställningssätt får hela stycket en ton af
enformighet, men på samma gång förlänas åt det hela en prägel
af värdighet, därigenom att uttrycken äro så enkla, afmätta och
uppbäras af en helig värdighet. Inalles är det åtta sådana
skapelsehandlingar som beskrifvas, men de äro fördelade på sex
skapelsedagar, i det att den 3:dje (v. 9—13) och den 6:te dagen (v. 24—31),
hvardera rymma två skapelsehandlingar. Denna anordning har till
syfte att redan från skapelsen framställa den 7:de dagen såsom en
helig hvilodag, hvaraf följer att berättelsen också tänker sig de
öfriga 6 dagarna i skapelseveckan såsom vanliga dagar eller dygn;
samma tanke ligger ock till grund för 2 Mos. 20: 11, där
sabbatsbudet inskärpes med en hänvisning till 1 Mos. 2: 2 f.; ty, om »dagar»
i skapelseberättelsen skulle beteckna tidrymder på tusentals år,
så kunde Guds hvila på den 7:de dagen i skapelseveckan icke tjäna
till förebild för Israels helighållande af sabbatsdagen. En följd af
denna uppdelning af skapelseakterna på 6 dagar är, att berättelsen
måst räkna med dagar (v. 5, 8, 13), innan det ännu fanns någon
sol eller måne, hvilka eljest skola bestämma skillnaden mellan dag
och natt (jfr v. 16 f.). — Intresset för ordning framträder ock
i redogörelsen för värdsalltets tillkomst. Först skapas ljuset,
hvarigenom inträder en växling mellan dag och natt i det förut
ensamt rådande mörkret (v. 2—5, l:sta dagen). Därefter blir det i
begynnelsen existerande vattnet afdeladt genom ett fäste, himlahvalfvet,
så att en del vatten kommer att ligga ofvan detta hvalf, en annan
del därunder (v. 6—8, 2:dra dagen). Därpå samlas det under
fästet liggande vattnet i särskilda rum (haf); härigenom kommer den
förut i vatten indränkta jorden att framträda såsom fast land, och
detta land blifver sedan beklädt med allehanda växter (v. 9—13,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
