Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖESTA MOSEBOK 2: 1—4 15
2. 1Så blefvo nu himmelen och jorden fullbordade medP
hela sin härskara. 2 Och Gud fullbordade på sjunde dagen sitt
verk, som han hade gjort; och han hvilade på sjunde dagen
från allt sitt verk, som han hade gjort. 3Och Gud välsignade
den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den
dagen hvilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när
han skapade.
4 Detta är berättelsen om <huru himmelen och jorden
blefvo till>, när de skapades.
2sl. Himmelen och jorden »med hela sin härskara» är
beteckning för alla väsen och krafter i himmelen och på jorden.
»Himmelens här» är en vanlig beteckning för stjärnorna, Jes. 40: 26 eller
för änglaskaror, 1 Kon. 22:19. V. 2 f. »Gud fullbordade på sjunde dagen
sitt verk», han upphörde då att skapa och hvilade; jfr 2 Mos. 31:17.
Meningen är ej den, att han sedan alltfort hvilar. Guds
världsstyrelse är ock ett verkande, jfr Joh. 5:17, växlingen mellan arbete
och hvila, som bör vara regel i människans lif, är här m. a. o.
inlagd i Guds eget lif. Genom en välsignelse har Gud ock helgat den
7:de dagen, d. ä. afskilt den från andra dagar och utlofvat en
särskild välsignelse åt dem, som hålla denna dag helig- Gud har
sålunda på visst sätt instiftat sabbaten (det hebr. ordet för hvila
schäbat erinrar om denna dag) redan nu, ehuru Israel först genom
Mose erhåller budet att helga den, 2 Mos. 20: 7 m. fl. V. 4 a är
underskrift, ursprungligen måhända öfverskrift till hela stycket (se ofvan
inledningen till 1 Mos.), eg. »detta är himmelens och jordens töledöt»,
berättelsen om huru himmel och jord blefvo till. Likasom vid en
redogörelse för ättlingarna efter en stamfader led följer på led, så
ha ock här, vill texten säga, det ena skapade föremålet följt efter
det andra, den ena varelsen efter den andra.
Berättelsens förhållande till den babyloniska. Att
den bibliska berättelsen verkligen innebär en anslutning1 till
babyloniernas föreställningar om världens tillkomst, är numera
allmänt erkändt af alla sakkunniga. Också babylonierna talade
om ett urtillstånd, då enligt en af deras berättelser endast
ApsU (urfadern) och Tiämat (urmodern) existerade, båda former
af urvattnet, men tänkta såsom personliga väsen. När dessa
båda väsen förenade sig (»blandade sina vatten tillsammans»),
uppstodo gudarna. Därefter uppkommer en strid inom gudavärlden,
mellan Tiämat, som får en del af de lägre gudarne på sin
sida, och den högre gudavärlden. Striden afgöres genom Mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
