Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 FÖRSTA MOSEBOK 1; 1—2: 4
duk. Han besegrar Tiämat, klyfver henne i två delar och
bildar af den ena halfvan himmelen, af den andra, som det synes,
jorden. Att den israelitiska skapelseberättelsen ansluter sig till
den antydda babyloniska föreställningen, framgår först däraf,
att också den israelitiska talar om ett kaotiskt urtillstånd, då
endast vatten existerade. Den babyloniska myten röjer sin
uppkomst från ett land, där vattnet om vintern är så rikligt, att
det öfversvämmar allt och blir en farlig makt, tills vårsolens
gud besegrar det, då det visar sin välsignelse genom att ha
gjort jorden fruktbar. På en liknande föreställning om vattnet,
såsom på en gång en fiende till ordnadt lif och tillika
innehållande möjlighet till en rik växtlighet hvilar också den
bibliska berättelsen; jfr v. 20, 24. Men en dylik föreställning
om vattnet har icke kunnat uppkomma i ett land sådant som
Palestina. För dess förhållanden passar däremot bättre den
föreställning, som ligger till grund för framställningen om
urtillståndet i kap. 2 (se detta). Vidare går det babyloniska
ordet tiämat igen i det hebreiska ordet tehöni, »djupet»,
beteckningen på det i begynnelsen existerande vattnet. Och det
hebreiska ordet har ännu bibehållit en svag rest af ordets
ursprungliga betydelse af ett egennamn, ty det uppträder aldrig i
Gamla testamentet med artikel utan behandlas som ett slags
nomen proprium. Till grund för babyloniernas föreställning
om Tiämats delande i två hälfter, ligger synbarligen samma
föreställning, som går igen i den israelitiska berättelsens tal
om, att de i begynnelsen existerande vattnen delats genom
fästet, så att en del kommit att ligga ofvanom, en annan del under
fästet. Öfverhufvud är det märkligt och från äkta israelitisk
trosståndpunkt svårt att förstå, huru berättelsen kan tala om
någonting såsom existerande redan i begynnelsen vid sidan af
Gud. Hvem har skapat det af mörker öfvertäckta vattnet, däri
jorden ligger innesluten? På den frågan skulle naturligtvis vår
förf. liksom hvarje sann israelit ha svarat: Gud. Men åt denna
tanke har han ej gifvit något uttryck i texten. Jorden
(innesluten i vatten) var öde och tom i begynnelsen, men den fanns
där. Att den icke existerade så att säga af sig själf utan Gud
och på sidan af hans inflytande, den tanken har emellertid
förebyggts genom talet om Guds ande, som sväfvar öfver de
kaotiska vattenmassorna, men huru den kommit till, har icke
uttalats, ty, såsom ofvan visats till v. 1, om någon materiens skapelse
talas icke; i det följande skapar Gud visserligen fästet,
himlakropparna, fåglarna och människan, som det synes, utan något
material, men i öfrigt tages det förhandenvarande materialet,
vattnet och jorden, i tjänst för frambringandet af djur och väx-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
