Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 HJALMAR HOLMQUIST
tade ock sin Uppsalatid med en disputation 1 juni 1709 i
Gustavianums större sal öfver en latinsk afhandling: »Valda
sentenser från Seneca, Publius Sy rus Mimus och några andra
autorer, med Erasmus’ annotationer och Scaligeri grekiska
version», 62 sid. Prseses var professorn i teoretisk filosofi Fabian
Tör-ner; professorn i praktisk filosofi Johan Eenberg hade dött 14 dar
förut. Detta förstlingsarbete af S. har genom I. Tafel fått
en viss berömmelse; man må dock erinra sig, att enligt dåtida
sed icke respondenten utan prseses författade
disputationsafhand-lingarna. Ett bref från S. någon tid efter disputationen visar
emellertid, att han själf haft åtskilligt arbete med samlandet
af material om Publius Syrus; och det förtjänar observeras,
att urvalet af sentenserna gjorts ur synpunkten att styrka vissa
sedliga grundsatser som det hufvudsakliga i religionen,
hvarför ock åtskilliga citat ur bibeln andragas; äfven anger
Emanuel i dedikationen till fadern, att han valt sådana sentenser,
hvilka fadern i sitt lif förverkligat. Bland dygder, som den
21-årige särskildt skattar högt, framstå sonlig kärlek, trohet
mot vänner samt afsky för allt, som tyder på dubbelhet eller
hyckleri. Förste opponent var den från svenska kyrkohistorien
välbekante Anders Rhyzelius, som några dagar förut själf
presiderat vid en sin afhandling (De sepultura Svio-gothorum; jfr
Ehyzelii af J. Helander utgifna själfbiografi s. 55); 2:e
oppe-nent var J. Unge; sedermera gift med S:s syster Catharina.
Äfven biskop Swedberg själf uppträdde som extra opponent (Stroh).
Efter disputationen reste Emanuel till föräldrahemmet i
Brunsbo. Under rekreationstiden här lät han den poetiska
åder, som var naturlig hos en son till psalmdiktaren Swedberg,
framträda. Biskopen hade i juli 1709 utgifvit en svensk
versifierad omskrifning af predikarebokens tolfte .kapitel, under
titeln »Ungdoms regel och ålderdoms spegel»; denna
öfverförde nu Emanuel fritt till latinsk vers på ett sätt, som visar
stor poetisk formgifningsförmåga och suveränt herravälde öfver
latinet. Denna dikt var för öfrigt ingalunda hans första
offentliggjorda. Det första f. n. kända tryckalster af S:s hand
är några bröllopsverser från 1700, alltså redan på hans 13:de
år, på svenska och tillägnade Joh. Kolmodin. Flera
tillfällighetsverser vid olika tillfällen, mest på latin, trycktes fram till
1709; och vi skola snart finna ytterligare prof på hans intresse
för poesien. I själfva verket torde diktandet hafva intagit ett
rum i S:s lif under hans ungdom långt mer än de
publicerade dikterna gifva vid handen; själf yttrade han ock mot
slutet af sitt lif (efter ett samtal med Virgilius till den
besökande finska magistern): »åt det hållet (poesien) gick min första
ungdomskärlek».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
