Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANVISNINGAR OCH RÅD OM GAMLA TESTAMEMTET 63
människan var prisgifven, har endast trädt ett system af blindt
verkande naturkrafter, i hvilkas nät det kan bli lika olyckligt
att vara innesluten som det var att kämpa med gudarnes
nyckfullhet och afundsamma intriger.
3. Skaplseberättelsen ställer människan ej blott som den
sista utan ock som den högsta länken i de skapade varelsernas
kedja. Inledningsorden till hennes skapelse (»Låtom oss göra
människor», v. 26) visa, att det är fråga om ett väsen, i
hvilket Gud själf har ett särskildt intresse. Hennes höghet i
förhållande till de andra varelserna angifves därmed, att hon
är skapad »till Guds bild». Denna gudslikhet kvarstår enligt
sammanhanget i 1 Mos. äfven efter fallet, jfr kap. 5:1—3
(Set är Adams afbild = Guds afbild, då Adam själf är Guds
afbild enl. v, 1). Huru mycket förf. till 1 Mos. 1 inlagt i
detta uttryck, är svårt att med säkerhet afgöra. Enligt andra
ställen i Gamla testamentet ligger det, som gör människan till
hvad hon är, i hennes förmåga af gemenskap med Gud.
Därför säger till förf. Ps. 73, att han förlorade sitt människovärder
när han började känna bitterhet öfver Guds världsstyrelse:
»När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt
djur var jag inför dig» (v. 21 f.). Att vara människa, det är
alltså att stå i trosgemenskap med Gud, däri ligger människans
företräde framför den öfriga skapelsen. Men detta förutsätter,
att hon är skapad till Gud, är »af hans släkte» — för att
begagna Nya testamentets språk (Apg. 17:28). Detta ger
henne rätt till herraväldet öfver den öfriga skapelsen, något
som hon också får genom en särskild tillsägelse från Guds sida.
4. Ännu en viktig religiös sanning innehåller
skapelseberättelsen genom sitt tal om Guds hvila på den 7: de dagen
och hans välsignande och helgande af denna dag. Därmed
vill berättelsen fastslå ett slags invigning af den 7:de dagen
alltifrån begynnelsen, äfven om Israel först genom Mose får
ett verkligt bud att helga sabbatsdagen. Men om Gud sålunda
alltifrån begynnelsen tänkt på den 7: de dagen och afskilt den
från de öfriga som en särskild hvilodag, så har han gjort det
för människans skull; »sabbaten är ju gjord för hennes skull».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
