Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANVISNINGAR OCH BÅD OM GAMLA TESTAMENTET 65
liga uppenbarelse i naturen. Af v. 4, där psalmisten, med
förbigående af solen, talar endast om månen och stjärnorna,
torde vi få sluta att han suttit i andäktig beundran inför
natthimlens prakt. Hela denna härlighet viker dock snart för en
annan, ännu mera underbar, därför att den i jämförelse med
den förra, de stora himlakropparna, är så ringa och. obetydlig,
nämligen människan. Hvad är hon, detta bräckliga väsen, inför
dessa stora Guds under, som gå sin högtidliga gsrng århundrade
efter århundrade, medan hon blomstrar såsom gräset, vissnar
och dör! Och dock har hon en höghet, som öfverglänser dem
alla. Gud har gjort henne nästan till ett gudaväsen och därför
att hon står honom, skaparen, närmast, har han ock gifvit
henne spiran öfver allt annat, det som står lägre än hon.
Men allt detta är, som sagdt, endast ett moment i ett ännu
större tema, som kan uttryckas så: Guds storhet och makt?
sådan den uppenbaras, då han utväljer det minsta i världen
för att göra sig känd som den han är.
1. Denne Gud är Israels Gud, och därför börjar och slutar
psalmen med; »Jahve, vår herre». Men han är tillika hela
världens Gud, och därför heter det ock såväl i början som i
slutet: »Huru härligt är icke ditt namn öfver hela jorden».
Universums Gud, världshistoriens Gud, har af alla folk utvalt
sig det minsta och obetydligaste, just för att uppenbara sin
makt och göra sig känd i världen; endast den verkligt store
kan reda sig1 med små medel.
2. Den Gud, hvars namn prisas af jordens och himlens
under, »har af barns och spenabarns mun grundat sig en makt»,
ett värn. Sådana små varelser kunna icke göra mycket för
Gud, men de kunna med sin mun deltaga i löfvet och priset
till hans ära — äfven om spenabarn gäller detta enligt
israelitisk åskådning, då barnen bland detta folk plägade få dia sina
mödrar, tills de blifvit 3—4 år gamla. Septuaginta, hvilken
Jesus enligt Matt. 21: 16 följer, har därför träffat ställets
mening, då den i st. för »makt» insatt »lof». Detta lofprisande
från barnamunnar tjänar emellertid ej blott till att förhärliga
Gud, utan ock till att bringa fienderna till tystnad och förmå
dem att afstå från sina planer — alldeles som ett litet barns
Bibelforskaren 1909. Haft 1. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
