Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 E. STAVE
andakt och tillitsfulla förtröstan till Gud ännu i dag kan
afväpna en gudsföraktare. Men en Gud, som endast behöfver
sådana, i världens ögon svaga försvarare, för att vara viss om
sin seger, han är en underbar och härlig Gud. Försvararnes
egen ringhet är ett bevis på allmakten hos den, som försvaret
gäller.
3. Samme Gud visar äfven på annat sätt sin
öfverlägsenhet just genom att utvälja det ringa och obetydliga för att
behärska det stora. Människan, som i jämförelse med de stora
himlakropparne är så obetydlig, att det väcker Psalmistens
förvåning, att Gud bekymrar sig om henne, är en oändlighet
i det lilla midt i det storas oändlighet. Hon är af Guds släkte
och han har satt henne till »herre öfver alla sina händers verk».
Såsom de lofsjungande små barnen äro hans skyddsmurar gent
emot fiender, och det lilla Israel hans utkorade tjänare för att
föra ljuset till hednavärlden, så är ock det lilla
människobarnet hans skötebarn och hans ställföreträdare på jorden.
4. Utvidga vi betraktelsen, så kunna vi säga, att denna
psalm också ger oss en fingervisning om hvad Guds allmänna
uppenbarelse enligt israelitisk åskådning är i förhållande till
hans särskilda uppenbarelse i frälsningshistorien. Dessa två
slag af uppenbarelse stå icke i strid med hvarandra: det
äger tvärtom ett samband rum mellan båda, så att t. ex.
människans ställning till den öfriga skapelsen kan tjäna som
bild af Israels ställning till de öfriga folken; detta därför att
det är samma Gud som uppenbarar sig i naturen som i
frälsningshistorien. Men den allmänna uppenbarelsen gör icke den
särskilda i frälsnings historien öfverflödig, så att den skulle
kunna ersätta denna. Om psalmisten icke lärt känna Jahve,
Israels Gud, skulle han icke i skapelsen ha funnit den
hemlighet, som nu uppenbarats för honom. Den Gud, som skapat
människan till en afbild och upphöjt henne till härskare öfver
världen, hade han icke lärt känna i skapelsens dunkla skrift;
denne Gud hade han fått kunskap om genom hans uppenbarelse
till detta folk. Utan frälsningshistoriens Gud blir både naturen
och historien mer eller mindre en gåta, utan samma Gud blir
likaledes vårt eget väsen för oss en gåta. Men när evangeliet
om Jesus Kristus upplyst vårt väsen, upptäcka vi däri också
gudsbilden, »afbilden känner då igen urbilden», och naturen
och historien få då jämväl mening och sammanhang.
5. Då psalmisten betraktade människan som ett återsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
