Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN 79
frälsningsmedel för dem. Hvarifrån har profeten fått en sådan
tanke? Och på hvem tänker han i första hand? En i nyare
tid af flera omfattad åsikt går ut på, att profeten närmast
tänkt på Israel såsom folk. Det tuktades visserligen för sin
synd, fångenskapen i Babel var i första hand ett straff för det
gångna släktets otrohet mot Gud. Men Deutero-Jesajas börjar
ju sin skrift med det budskapet, att det nu har »fått dubbelt
igen af Herrens hand för alla sina synder» (Jes. 40: 2).
Hvartill då detta dubbla lidande! Jo, mena flera, det är just för
världens, för hedningarnes frälsning, som Israel fått lida i
dubbelt mått. Hade Israel uppgifvit sin tro på Gud, så hade
hednavärldens frälsning varit en omöjlighet, så visst som det
är genom Israel som de andra folken skola frälsas. Om Israel
ej böjt sig i ödmjukhet inför Gud i sitt lidande, så hade det
ej funnits någon på Gud troende församling i världen, som
kunnat föra andra till tro på denne Gud.
Det sanningsmoment, som ligger i en dylik uppfattning, har
stöd i åtskilliga ställen i Deuterojesaja, där Israel utan vidare
verkligen kallas Herrens tjänare, jfr t. ex. kap. 42: 19; 44: 1.
Och i nyare tid har särskildt Giesebrecht (senast i sin skrift:
Der Knecht Jahves des Deuterojesaja 1902) med styrka gjort
gällande, att begreppet Ebed Jahve (Herrens tjänare) har
samma omfång också på alla andra ställen hos denna
profet. Professor Sellin vänder sig därför egentligen mot honom.
Och om hans arbete icke hade någon annan förtjänst än att
med styrka ånyo ha uppvisat omöjligheten af en dylik
uppfattning, så vore dess tillkomst i vår tanke väl motiverad.
Det är dock för hvarje oförvillad läsare uppenbart, att
Herrens tjänare på åtskilliga ställen framställes såsom ägnade en
uppgift just inom eller gent emot sjä]fva Israel. Han skall
»föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitta
i mörkret» (Jes. 42: 7); han skall »återföra Jakob till honom
(Herren), så att Israel hopsamlas åt honom» (Jes. 49:5); han
skall »upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade
af Israel» (Jes. 49:6); han skall »upprätta landet och utskifta
de förrödda arfvedelarna, och säga till de fångna: ’Gån ut7, till
dem som sitta i mörker: ’kommen fram’» (Jes. 49: 8 f.). För
dem, som studerat en Dillmanns och Buhis kommentarer, är
det en känd sak, att dessa och andra här sökt reda sig med
Israel xara rcvsö^a, den troende delen af folket. De, som läst
Duhms kommentar veta åter, att han sökt hjälpa sig fram
med en individ och närmare bestämdt med en »toralärare»
Det riktiga i Duhms uppfattning är nu, menar Sellin,
att på de ifrågavarande ställena väl åsyftas en individ och icke
ett kollektivt subjekt. Men man har, menar han, icke att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
