Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 FÖRSTA MOSEBOK 5: 1 — 5
P 5. x Detta är < Adams släktbok>. Nar Gud skapade
människor, gjorde han dem Gud lika. 2 Till man och kvinna
skapade han dem; och <han> välsignade dem och gaf dem namnet
människa, när de blefvo skapade.
3 När Adam var ett hundra trettio år gammal, födde han
<en son>, som var honom lik, hans afbild, och gaf honom
namnet Set. dOch sedan Adam hade födt Set, lefde han åtta
hundra år och födde söner och döttrar. 5 Alltså blef Adams
hela lefnadsålder nio hundra trettio år; därefter dog han.
Caz hucliaJj åkalla», har V läst: ze hechel: denne begynte. Åkalla en
guds namn, eg. kalla honom vid namn, begagna hans namn vid
böner till honom. Uttryckssättet hvilar på en föreställning om tillvaron
af flera gudar, så att det gäller att anropa en viss gud. Den, som
har funnit hans namn, har blifvit hans dyrkare. Enligt J är alltså
Jahves namn kändt redan i mänsklighetens begynnelse. Annorlunda
EP, 2 Mos. 3:14; 6:3 ff. Det ser alltså ut som om Kains och Abels offer
(v. 3—9; enligt detta stycke (v. 26) ej gällt som en verklig
gudsdyrkan. Möjligt är dock, att Sets stamträd enligt J icke stått i något
ursprungligt samband med v. 1—16. Förf. tyckes lägga en viss vikt
vid, att det var i tredje led som ett religiöst framsteg ägde rum
inom Sets linje; motsatsen, ett världsligt framsteg inom Kains
(Hanok), jfr v. 17.
5: 1—82. Sets stamträd (töledöf), enligt P, är ett typiskt
exempel på denna källskrifts många genealogier. Här har källan emellertid
åsyftat något mera än att gifva en förteckning på Sets
efterkommande intill floden, se nedan. Man observere, att efter meddelandet
i 4:25 f. vore 5:1 ff. otänkbart i en förf:s framställning. V. 1—2
upptaga sammanhanget med 1:26 ff. I motsats till förhållandet i
J (4:25) gifver fadern här barnet namn. Då det hebr. ’ädäm utan
art. dels kan vara nonien proprium, dels beteckna artbegreppet
människa, mänsklighet (människor), kan man ock öfversatta texten
sålunda: »När Gud skapade Adam, gjorde han honom lik Gud. Till
man och kvinna skapade han dem; och han välsignade dem och
gaf dem namnet Adam» (människa). I v. 3 måste »en son»
till-läggas i texten eller i alla fall underförstås. »Födde», hebr. hälld,
om mannen, eg. aflade, är utmärkande för P; J begagnar verbet i
Kal (se 4:18). Set var Adams afbild, men Adam var skapad till Guds
bild (v. 1), sålunda var ock Set Guds afbild; gudsbelätet fortlefver
alltså i Adams efterkommande, se till 1:26. Då man i det följande
uppenbarligen har att göra med Sets, Enos’ m. fl.:s förstfödde, synes
källan också betrakta Set som Adams förstfödde, hvaraf följer, att P
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
