Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMINA SACEÄ 133
få ord; lånet skedde alltså på ett tidigt stadium. — I.gotiskan
torde införandet ha skett redan i och med Wulfilas alfabet i
fjärde årh. Orden för Gud, Herren, Jesus och Kristus
förkortas. Sålunda: gf>, gen. gps, dat. gfta;1 Herre, frauja:fa,
gen. fraujins : fins, dat. fraujin : fin, ack. fraujan: fn eller fan\
lesus : Is, gen. lesuis : Inis; Christus: X$, gen. Christaus : Xaus
etc. — I armeniskan förkortades en del sakrala ord på samma
sätt; de grekiska originalen skola stamma från fjärde årh.; en
utveckling liknande den latinska har sedan ägt rum. — För
georgiskan finnas inga undersökningar. — I kyrkslaviskan kom
kontraktionen in med cyrill-alfabetet i nionde seklet. Den har
utvidgats mycket och spelar senare en stor roll, långt utöfver
nomina sacra. — Under medeltiden märkes inflytande,
naturligtvis från latinet, i nationella bibelöfversättninger.
I tryck visade sig spår af kontraktion i äldre tider. Så
är förhållandet i editio Complutensis (1514—17), där enstaka
^Cf, %<;’, daé! o. s. v. möta. — Ja, Traube vill slutligen se en
parallell i Luthers olika skrifningar i tyska bibeln: JpeiT,
och $(Svr.2
III.
Kan man nu anse, att Traube löst problemet? Det är
ingen lätt sak att kritisera hans åsikt. Han har från sin
grundhypotes — kontraktionens judisk-hellenistiska ursprung och
religiösa betydelse — behandlat frågan och byggt upp ett
imponerande historiskt system och detta med stor konsekvens.
En kritik behöfde följa honom i en mängd detaljer och
konstruktioner och själf göra ett antal specialundersökningar.
Detta kan naturligtvis ej komma i fråga här. Men lika visst
som Traubes oerhörda material, skarpa kombinationsförmåga
och glänsande deduktion måste väcka beundran, lika säkert är,
1 Traube tolkar detta som gup, gups, gupa, som han försvarar på
paleografiska grunder (likheten med förkortn. af 9sot;). Från språkligt
håll möter här opposition. De verkliga formerna äro gup, gudis, guda.
Se Braune, Gotische Grammatik5, sid. 45 (§ 94, Anm. 3).
2 Se inledningen till Gamla Testamentet 1523.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
