Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beteckningssättet af det Nya Testamentets
grekiska handskrifter.
Seden att använda bokstäfver ss. sigler eller beteckningar
för de grekiska handskrifterna af det Nya Testamentet härleder
sig från biskop Brian Walton, som i den af honom år 1657
utgifna s. k. Londonpolyglotten under texten upptog läsarter
från Codex Alexandrinus och därvid betecknade dessa läsarter
med A. Detta gaf sedan J. J. Wettstein anledning till att år
1730 i sina Prolegomena till det Nya Testamentet beteckna
uncialer — eller med stora alfabetet skrifna handskrifter —
med de latinska stora bokstäfverna A, B, C etc. och
minusk-lar — eller med lilla alfabetet skrifna handskrifter — med
arabiska siffror 1, 2, 3 etc. Detta beteckningssätt följdes sedan
af andra textkritici. Nyupptäckta handskrifter tillkommo
emellertid så småningom, och det latinska alfabetet räckte ej
längre till. Tischendorf och Gregory togo då det grekiska stora
alfabetet till hjälp, hvarefter Gregory, sedan Tischendorf
gifvit Codex Sinaiticus beteckningen n, fortsatte med det hebreiska
alfabetet. — Wettstein indelade äfven såväl uncialer som
minusk-lar i 4 listor, motsvarande de 4 grupper, hvari de
nytestament-liga handskrifterna vanligen förekomma, näml. 1) Evangelierna,
2) Apostlagärn. och de katolska (allmänna) brefven, 3) Pauli
bref och 4) Uppenb., och dessa listor användas ännu.
Emellertid, allteftersom flera handskrifter tillkommo och
beteckningarne blefvo mera komplicerade, visade detta system
sig alltmer och mer otillfredsställande, och i första delen af det
stora arbete, von Soden år 1902 började utgifva, »Die Schriften
des Neuen Testaments in ihrer ältesten erreichbaren Textgestalt»
framlade han ett helt och hållet nytt betecknings-system. Han
framhöll därvid, att skrift-typen är af så ringa betydelse för
en handskrift, att intet skäl finnes för att beteckna handskriften
efter densamma — minusklar erbjuda ej sällan en mycket
äldre text än uncialer, och uncialskriften öfvergår nästan
omärkligt till minuskelskrift; äfven tidsgränsen är obestämd. Så haf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
