Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANVISNINGAK OCH KÅD OM GAMLA TESTAMENTET 147
ten lyder bl. a.; »Gudinnan Nana — — och guden Ae, den
starke — — som har uppsikt öfver templen, fastställer
inkomsterna — de sågo med sina glada miner nådigt på Nabumatakkil,
Åpluetirs son, och förde honom in i Nebos allra heligaste i
Bor-sippa––––-och för att man icke skulle angripa utnämningen
förseglade de densamma och gåfvo honon den i hand för evigt.»1 Att
vi äfven hos Sakarja kunna ha en dylik scen framför oss, kan
ju icke bestridas. Stenen är då själfva utnämningsdokumentet
för Josua såsom öfverstepräst i det under byggnad varande
och snart färdiga templet. De sju ögonen äro en bild, som
man lånat från babyloniska dokument för att uttrycka Jahves
omvårdnad och vakande öfver sitt verk. Och såsom
hedningarnes gudar försegla utnämningsdokumentet för deras präst, så
vill ock Israels Gud försegla utnämningsdokumentet för sin präst
Josua. I denna belysning får äfven utsagan om
Telningen-Se-rubabel ökad klarhet. I det anförda dokumentet omtalas de
högt uppsatta personer, som voro närvarande vid dess
uppsättande och förseende med sigill, däribland i första rummet staden
Borsippas öfverhufvud. Hos Sakarja har han förmodligen sin
motsvarighet i Serubabel. Sammanhanget mellan v. 8 och v. 9
blir sålunda detta: Josua och hans män äro tecken därpå, att
Gud snart vill låta Serubabel uppträda såsom Messias, såsom
folkets politiska furste och ledare, och han skall då som Guds
representant, sedan han fullbordat templet, insätta Josua som
dess öfverste präst. Allt detta är emellertid ytterverk eller
förberedelser till hufvudtanken, som kommer till uttryck i den
sista satsen af v. 9: borttagandet af landets synder. Landet
och folket tryckes af skuld, ej minst på grund af
försumligheten vid tempelbyggandet; jfr Haggai 2:11 ff, Sak. 8:10 ff.
och kap. 5, där profeten med två symboliska bilder, en
flygande bokrulle (»förbannelsen») och en i en skäppa innesluten
gestalt (»ogudaktigheten»), vill åskådliggöra, huru synden och
dess följder skola aflägsnas från landet; dessa bilder gifva
förklaringen till orden: jag skall utplåna detta lands missgärning
på en enda dag», d. ä. med ett slag, på en gång. När den
fulländningstid är inne, som profeten snart väntar, då skall
framfor allt synden varda undanröjd, den synd, som ännu gör det
möjligt för Åklagaren att kunna uppträda och anklaga den
under så karga och ogynnsamma förhållanden arbetande
religions-församlingen. V. 10. Och med syndens försvinnande
återkommer ock enligt profetians genomgående åskådning det lyckliga
förhållandet mellan människan och naturen. Före grundlägg-
1 Jfr Nowacks kommentar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
