Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN 163
lians namn, utan det vill blott framlägga resultaten af en del mer
eller mindre spridda studier öfver detta ämne, resultat, som
innehålla såväl nytt som gammalt, exegetiskt som religionshistoriskt,
och i allmänhet med minsta möjliga apparat. Undersökningarna
äro ofta ganska fragmentariska och oafslutade men äro dock
tillräckliga för att låta förf:s intention tydligt träda i dagen att
korrigera en del häfdvunna eller af enstaka forskare lancerade
föreställningar om profeten Hesekiel och bringa dem till deras rätta värde.
Här må endast framläggas några af arbetets viktigare resultat.
Man har af gammalt varit benägen att låta Hesekiel intaga
en särställning bland Israels profeter. Man har utpekat honom som
teologen och dogmatikern framför andra och i samband med denna
karaktäristik gjort honom till skriftställaren bland profeterna. Förf.
liar emellertid genom sina undersökningar kommit till det resultat,
att Hesekiels bok lika litet som de öfriga profetiska böckerna är att
betrakta som en »bok», från början anlagd som ett planmässigt helt,
utan som en samling af smärre själfständiga perikoper, som
uppstått på skilda tidpunkter men som sedermera under loppet af
en längre tid så småningom af profeten själf hoparbetats till
ett helt. Profeten är alltså i en person såväl författare af
det enskilda som redaktör för det hela. På honom själf, ej på
främmande hand, har man ock i det stora hela att skylla de
ojämnheter, som här och där möta läsaren och till hvilkas förklaring
man tillgripit skilda hypoteser, såsom Kraetzschmars om de dubbla
textrecensionerna, Jahns om tendentiösa parallelltexter m. fl.
I behandlingen af det eskatologiska stoffet visar sig förf. ha
utnyttjat Gressmanns banbrytande undersökningar (Der Ursprung
der isr.-jiid. Eschatologie). Hvad beträffar Gog-föreställningen
af-visar han Kraetzschmars tolkning af Gog såsom en personifikation
af den mot Israel fientliga världsmakten och är mera benägen att
acceptera den konkretare uppfattningen af Gog såsom ett
mytologiskt begrepp, som här användts med syftning på Babel.
Den märkliga och i många afseenden dunkla perikopen, kap.
40—48, gör förf. till föremål för en relativt ingående analys.
Resultatet af densamma kan i få ord sammanfattas så: kring en äkta
kärna, som utgöres af den egentliga tempelvisionen, ha en mängd
chuqqot och torot kristalliserat sig i allt vidare och vidare cirklar.
Dessa hörröra dels från profeten-författaren, dels från
profeten-redaktören, dels slutligen från främmande hand. Äkthetshalten
normeras af dessa styckens inre samhörighet med den äkta
tempelvisionen.
Arbetets senare hälft är ägnad åt profeten och hans
förkunnelse. Förf. söker att intimare sammanbinda profetens kollektiva
ofårdsförkunnelse och individuella själavårdspredikan, än vanligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
