Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖftSTA MOSEBOK 6—9: 17 173
Den följande morgonen bröt så ovädret löst. Detta
skildras mycket poetiskt. Ett svart moln stiger upp, storm- och
ovädersguden Adad dundrade därinne. De stora planetgudarna
Nebo och Marduk (?) gingo i spetsen, andra gudar buro
facklor: under åska, storm och regn insveptes jorden i mörker.
De alltjämt stigande vattenmassorna bragte så död och
förödelse öfver människor och djur. Själfva gudarna betogos af
bäfvan öfver sitt verk, de flydde upp till Anus himmel och
kröpo där i hop i en vrå som rädda hundar. Gudinnan
Isch-tar upphöjde rop som en barnaföderska och ångrade att hon
deltagit i deras beslut, och äfven andra gudar gräto med henne.
Under 6 dagar varade elementens raseri, men på den 7:de
upphörde stormen och vattnet blef lugnt. TJt-napischtim blickar
ut öfver vattenmassan och ropar, men ingen svarar, ty »alla
människor ha åter blifvit till jord». Han öppnar fönstret,
dagsljuset faller på hans ansikte, han böjer sig ned och faller i
häftig gråt, så att tårarna strömma utför hans kinder. — På
den 8: de (?) dagen fastnade skeppet på berget Nisir, och här
måste nu hjälten med de sina förblifva stilla under de 6
närmast följande dagarna. Men på den 7:de dagen lät han en
dufva flyga ut: »Dufvan flög hit och dit, men då det ej fanns
någon hviloplats, vände hon åter tillbaka.» Då släppte han
ut en svala med samma resultat. Därpå släppte han ut en
korp, men han kom icke mer tillbaka. Detta blef nu för U.
tecknet till att lämna arken med alla de sina och alla djuren.
Det första han sedan gjorde var att frambära ett offer (ett
får och en mängd rökelse) till gudarna, och då gudarna kände
den söta rökelsedoften »samlade de sig som flugor omkring
den offrande». Ischtar upplyfte därvid den halsprydnad, som
Anu förfärdigat åt henne, och förklarade, att hon aldrig skulle
förgäta dessa dagar, lika litet som hon skulle förgäta detta
hans smycke. Alla gudar må nu, menar hon, njuta af det
framburna offret, utom Bel, den lede anstiftaren af floden. Så
kommer äfven Bel tillstädes; han är förgrymmad öfver
Ut-na-pischtims räddning och vet ej huru den gått till. Men JSTinib
gissar på Ea såsom räddaren. Ea tager därpå till orda och
tillrättavisar Bel för hans obetänksamhet att genom en flod
fördärfva människorna. Han må straffa dem för deras synder
med att sända öfver dem vilda djur, hungersnöd och pest, men
ej tillintetgöra dem genom en flod. Ea har — så säger han
— ej förrådt de stora gudarnes hemlighet, han har endast
genom en dröm, låtit Atra-chasis få veta den. När så Bel
blifvit lugnad, grep han Ut-napischtim vid handen, lät hans hustru
böja knä vid sin mans sida, berörde dem båda, ställde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
