Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 FÖRSTA MOSEBOK 6—9: 17
emellan dem och välsignade dem, sägande: »Förr var
Ut-napischtim en människa, nu vare Ut-napischtim och hans hustru
lika med oss gudar; Ut-napischtim skall bo i fjärran, vid
strömmarnas mynning.»
Likheterna mellan denna flodsaga och den bibliska
berättelsen1 äro, trots den stora olikheten, så betydande och
uppenbara, att de icke kunna betraktas som rena tillfälligheter.
I båda fallen är hjälten (Noa, Xisuthros = Ut-napischtim) den
10:de och siste i raden af en före floden lefvande generation.
I båda fallen är floden ett verk af gudomlig vrede och hjältens
räddning en frukt af gudomlig uppenbarelse och nåd. I båda
fallen gäller räddningen icke allenast personen och hans familj
utan ock ett urval af alla lefvande varelser. I båda fallen
gifvas noggranna föreskrifter om arken eller skeppets byggande
och inredande. I båda fallen söker den räddade genom
utsändande af fåglar öfvertyga sig om vattnets aftagande. I båda
berättelserna afslutas räddningen med ett offer från den
räddades sida och en förklaring (1. åtminstone antydan) att någon
flod ej mer skall komma öfver jorden.
Detta kan enligt hela den nuvarande vetenskapens
erkännande icke vara beroende af en slump utan förutsätter ett
historiskt sammanhang. Och då den israelitiska berättelsen —
äfven om man ville göra den till ett verk af Mose — måste
betraktas såsom mycket yngre än den babyloniska, så är det
Israel och icke Babel som varit den låntagande parten. Vill
man alltså lära känna det för Israel egendomliga i denna sak,
så har man att se till hvad detta folk gjort af den med
babylonierna gemensamma traditionen. Olikheterna mellan de
båda folkens föreställningar bli därför ännu viktigare än
likheterna.
I båda de israelitiska källskrifternas berättelse är den
gudomliga straffdomen, floden, icke ett verk af en godtycklig och
blind vrede såsom i den babyloniska, utan af en helig och
rättfärdig Grud i hans nitälskan mot människornas tilltagande
sedefördärf. Den babyloniska berättelsen är icke främmande för
medvetandet om synd och Ut-napischtim tankes sannolikt vara
en from man. Men både synden och fromheten framträda
klarare enligt den bibliska berättelsen. Enligt den jahvistiska
källan får Noa befallning att bygga en ark för att ställas på
prof och han räddas, därför att han bestått profvet och visat
sig rättfärdig. Att hans babyloniska motbild räddas, beror
1 Vi skilja härvid ej på de båda bibliska berättelserna; det sagda
gäller emellertid företrädesvis den jahvistiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
