Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA MOSEBOK 6—9: 17 175
däremot närmast därpå, att guden Ea lyckas öfverlista de andra
gudarna och främst Bel i syfte att rädda sin skyddsling. Hela
den polyteistiska tonen, som hvilar öfver den babyloniska sagan,
har försvunnit i den israelitiska likt agnar för vinden från
Israels Gud. För de många gudarna, som bekriga och öfverlista
hvarandra, som den ena stunden anstifta fördärf öfver
mänskligheten, den andra af rädsla öfver sitt eget dåd fly som rädda
hundar till en vrå af himmelen, och när det hela är öfver,
likt en svärm flugor omgifva den räddades offer, har trädt den
ende lefvande Guden, som handlar och talar, straffar och benådar
efter sitt eget rättfärdiga väsens lag. I denna andliga
omskapelse af ett med grannarna gemensamt sagostoff ligger den
israelitiska berättelsens andliga egendomlighet och styrka.
Namnet syndafloden, som man gifvit denna berättelse är
så tillvida berättigadt, som den stora floden enligt densamma
är ett straff för människornas synder. Emellertid är den
närmaste anledningen till denna beteckning att söka i en
missuppfattning af det tyska »Sintflut», som egentligen betyder »en
stark, allmän flod». — Grundvalen för den babyloniska liksom
för den bibliska berättelsen kan ha varit någon folktradition
om en flod eller större öfversvämning, som träffat en liten del
af jorden. En allmän flod, som sträckt sig öfver hela jorden,
är — likasom föreställningen att alla djurarter skulle ha fått
rum i den beskrifna arken — otänkbar, allra helst på den tid,
dit den bibliska berättelsen enligt P:s kronologiska beräkning
förlägger den, 1650 år efter världsskapelsen, ty på denna tid
(omkr. 2500) existerade stora kulturstater både vid Eufrat och
Nilen. o0ch egyptierna synas icke känna till någon allmän
flod. Åtminstone har man icke ännu upptäckt någon utförd
berättelse om en större flod på egyptiskt språk.
Fortsättning af Noas historia, hans afkomlingar.
Kap. 9: 18—10: 32.
Noas förbannelse och välsignelse 9: 18—29. Efter en
inledning v. 18 f. berättar stycket om Noas upptäckt af vinet,
hans berusning och sönernas olika beteende mot honom därunder
v. 20—24. Därtill knyter sig faderns förbannelse öfver den
yngste sonen och hans välsignelse öfver de 2 andra (v. 25—27). Allt
detta enligt J; v. 28 f. erbjuda kronologiska notiser från P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
