Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKSTA MOSEBOK 10: 2 7 — 3 0 187
26 Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
27Hado-ram, Usal, Dikla, 28Obal, Abimael, Saba, 29 Ofir, Havila och
Jobab; alla dessa voro Joktans söner. 30Och de hade sina
var bygd på en ö och förekommer ofta i kilskrifterna. Semaréerna
äro invånarna i en stad, hvars namn ännu går igen i den nuvar.
byn Samra, norr om Tripolis. Den omtalas likaledes ofta i
kilskrifterna. Hamatéerna (hebr. chamäti) äro invånarna i Hamat, den
berömda stora staden vid Orontes, som ännu äger omkr. 60,000 invånare.
Under Israels historia var den hufvudstaden i ett rike, som
störtades 720 af den assyriske konungen Sargon. »Det ställe där vägen
går till Hamat» är ett i G. T. ofta (se t. ex. Am. 6: 14) användt
uttryck för Israels ideella gräns mot norr. I v. 18 b och 19 talas om
kananéerna i en inskränktare mening. Förut räknades dit städer norr
om det eg. Fenicien och Hamat, här sträcker sig deras område från
Sidon i riktning mot Gerar till det norr därom liggande Gasa i
sydväst, och i riktning mot Sodom ända till Lesa. Läget af denna ort
(hebr. leschcf) är ovisst. Möjligen stod där ursprungligen Bela, jfr
14: 2. Adma och Seboim måste ha legat i närheten af Sodom och
Gomorra, se 14: 2, 8. Enligt den här föreliggande traditionen ha
kananéerna alltså ursprungligen bott i Fenicien och Celesyrien och
därifrån trängt in i Palestina. V. 20 är P:s afslutning af listan på Hams
ättlingar, alltså forts, af v. 7, motsvarande denna källas afslutning
af jafetidernas lista v. 5.
V. 21—31: Sems ättlingar enligt J och P, v. 21 (jfr till
uttrycket 4: 25 J) härrör troligen från J, så att v. 21 och 22 a äro paralleller.
P:s »Sems söner voro etc.» v. 22 motsvarar denna källas införande af
de öfriga: »Jafets söner voro etc. v. 2; »Hams söner voro» etc. v. 6.
»Jafets äldre broder», kanske riktigare »Jafets äldste broder», orden
äro tillagda för att förebygga den föreställningen, att Sem vore den
yngsta, då han här kommer sist i raden, försåvidt icke Ham skulle
betraktas som den yngste såsom i 9: 24. S. är stamfader för alla
Ebers barn. Dit höra de arabiska stammarna, som uppräknas v.
25—30, men ock Abrahams efterkommande (se 11:16—25). Källan
torde dock hufvudsakligen åsyfta hebreerna, Israels barn. Eljest har
Hbri, hebré, ett trängre omfång än téber, ehuru båda synas betyda
invandrare eg. de från andra sidan. V. 22. Elam, land och folk öster
om Babylonien, med hufvudstaden Susa. Det utvecklade en hög
civilisation och har omkr. 2300 f. Kr. haft herraväldet öfver
Babylonien, jfr till kap. 14. Elamiterna synas emellertid icke ha varit
semiter hvarken med hänsyn till härstamning eller till språk. Om
Assur se till v. 11. Hvad som åsyftas med beteckningen Arfaksad
(hebr. ’arpakschad) är ovisst, om icke möjligen en ättefader till Kasdim,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
