Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 FÖRSTA MOSEBOK 11: 8—9
förstår den andres tungomål» . . . 8Och så spridde Jahve dem
därifrån ut öfver hela jorden, så att de måste upphöra att
bygga på staden. 9 Därför fick den namnet Babel, eftersom
Jahve där förbistrade hela jordens tungomål, hvarefter Jahve
därifrån spridde dem ut öfver hela jorden.
namnet Babel till den sålunda beskrifna händelsen; för israelitiskt
<>ra klingade det som balbel, förbistring, en härledning af verbet
bäldl. Det, som skulle lända mänskligheten till ära och berömmelse,
har, vill texten säga, i st. blifvit ett bevis på dess vanära. I denna
förklaring ligger ett stycke af det gamla Israels låga tankar om
Babel, Asiens storhet. För babylonisk uppfattning betydde, som det
synes, Babel detsamma som Guds port, staden heter i kilskrifterna
Babilu, som troligen har betydelsen Guds port. Men måhända har
denna härledning ej större vetenskapligt värde än den israelitiska,
ehuru den är ägnad att låta de olika uppfattningarna af den stora
staden tydligt framträda.
Berättelsen om tornbyggnaden i Babel återkallar i
minnet vissa drag i de hedniska folkens mytologi, där det
berättas om titanernas och giganternas eller människornas försök
att storma himmelen och trotsa gudarna. Det är möjligt, att
berättelsen i sin ursprungliga form, innan den israelitiska anden
hunnit prägla den, uppvisade en större likhet med dylika
mytologiska historier; åtskilliga ojämnheter i texten (se ofvan
till v. 5 och 7) kunna bero på en utgallring af sådana för Israel
omöjliga föreställningar. Tonvikten ligger emellertid på det
misslyckade i människornas företag, d. ä. på Guds allmakt att
krossa det himlastormande trotset. Fastän källan talar helt
mänskligt om Jahve, v. 5, 7, är han tydligen, här som i kap.
2—3, en Gud som ej låter gäcka sig. Medlet,
språkförbistringen, var tydligen ett sådant som ingen annan än han kunde
använda. — Vi ha här ett stycke af Israels kulturhistoriska
uppfattning, framställd i konkret åskådlighet. Folkens
splittring i olika nationer och tungomål var ett ondt, ty därigenom
hindrades de att förstå och bispringa hvarandra; detta hinder var
i forntiden och särskildt för Israel större än det är för oss,
därför att individen då mera än nu var hänvisad till sitt land
och sitt folk, och t. o. m. Israel närstående språk ansågos som
obegripliga, jfr Jes. 33:19; 5 Mos. 28:49. Från en högre
synpunkt betraktades hindret åter som ett godt, ty hvad skulle
icke människorna, om de fått vara förenade till ett, kunnat taga
:sig till i sitt trots? Tanken erinrar om människornas utdrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
