Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 FÖRSTA MOSEBOK 1—11
och ormens fysiska förändring i följd af syndafallet m. m. — för att
nu icke tala om kap. 1, hvars innehåll ligger före all mänsklig
historia och därför måste undandraga sig all mänsklig blick, och
som i afseende på flera uppgifter om urtillståndet motsäges af
kap. 2.
Bet förblifvande värdet af dessa berättelser ligger
uppenbarligen helt och hållet på ett annat plan, nämligen det religiösa.
Och det är af vikt att klart inse detta, ej minst för alla dem, som^
skola undervisa barn och ungdom om dessa berättelser. Binder
man detta religiösa innehåll oupplösligt samman med den naiva
uppfattning af naturen, af världens uppkomst och mänsklighetens
utveckling, som utmärker dessa israelitiska urkunder, så utsätter man de
unge för onödiga och farliga kriser, när de snart få lära sig, att
Israels världsbild står i strid med vår tids, och det händer då lätt,
att de med den förlorade naiva världsbilden förlora tron äfven på
dessa berättelsers religiösa innehåll, till stor och kanske obotlig
skada för hela sitt lif. De religiösa tankar, som Israel nedlagt
i dessa berättelser, äro nämligen af omistligt värde också för oss,
därför att de stå i ett intimt samband med vår kristna tro.
Urhistorien som ett helt betraktad har tydligen till syfte att
visa, huru mänskligheten uppstått och hvilken plats Israel intager
bland de öfriga folken. Den hvilar sålunda på den stora tanken,
att människosläktet är ett och att alla människor äro bröder.
Israel är visserligen Guds utkorade folk, hans »förstfödde», d. v. s.
hans mest älskade son bland alla hans många söner i världen.
Men det är blott en gren och en jämförelsevis ung gren på
mänsklighetens stora träd. Och dess utkorelse ligger, enligt det följande,
icke däri att det är kalladt till en annan härlighet, större än de
andras eller med uteslutande af dem, utan däri, att det är ett
ut-koradt redskap, hvarigenom alla folks gemensamma upphof vill göra
alla lika lyckliga. Det senare Israel ville visserligen gärna fatta
förhållandet på annat sätt, så att Israel skulle få gälla såsom Guds
skyddsling framför de andra folken, som borde vara dess tjänare.
Men profeterna vakade alltjämt noga öfver utkorelsens ursprungliga
mening och lade med all makt vikten på Israels ansvar som det
utkorade folket; och mot slutet framställde Deutero-Jesaja det
sannskyldiga idealet för Israel i den för andras frälsning lidande Her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
