Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 FÖKSTA MOSEBOK 1—11
lakropparna, som Israels grannar så lätt förblandade med gudomliga
väsen, få enligt kap. 1 till uppgift att tjäna människan. Hela
världen är med ett ord skapad af Gud, icke för att tillbedjas
eller negeras, utan för att tjäna som skådeplats för
människosläktets historia. I allt detta instämma vi som kristna af fullaste
hjärta.
Den värld, som sålunda skapats af Gud och i sin begynnelse
var god, är icke längre densamma. Mänskligheten står som en
skuldbelastad syndare inför sin upphofsman och välgörare (kap#
2—3). Äfven här känna vi igen oss; också vi måste erkänna,
att mänskligheten, vi själfva inberäknade, icke är hvad den borde
vara. Huru ställningen blifvit sådan den är veta vi icke. Icke
heller berättelsen i kap. 3 gör anspråk på att säga oss allt. Men
hvad den säger om syndens psykologiska utveckling och om det
onda samvetets art förnimma vi åter som ett eko ur vårt eget
bröst: sådan är syndens väg och sådan dess dom i vårt inre. Och
då vi ej kunna tänka oss, att släktet af en tillfällighet förändrats
till motsatsen af hvad det från början var, så måste också vi
förutsätta, att ett första fall ägt rum, som sedan dragit alla de andra
med sig. Att berättelsen icke gifver någon förklaring till det
ondas problem, har ofvan påpekats till kap. 3. Det ser snarare ut,
som hade den med afsikt velat afgifva en tyst protest mot
antagandet af ett ondt personligt väsen vid sidan af Gud alltifrån
begynnelsen. Ormen är enligt berättelsen ett djur på marken, och dock
är han på samma gång något mer, ett verktyg för det onda.
Stort längre komma icke heller vi i våra spekulationer öfver det
ondas uppkomst. Förneka dess verklighet kunna vi icke; men
vår tanke om Gud och hans makt förbjuder oss att antaga ett af
evighet existerande ondt väsen vid sidan af honom. Men om
det onda icke funnits af evighet, hvarifrån har det då kommit eller
hur har synden fått sitt inträde i världen? Berättelsen afhåller sig,
som sagdt, från dylika spekulationer och inskränker sig till att,
med det material, som står den till buds, gifva uttryck åt
allmängiltiga sanningar — allmängiltiga icke i den meningen, att
man med teoretiska bevis skulle kunna påtvinga någon dem,
men så, att de betyga sig själfva för hvarje uppriktigt religiöst
sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
