Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SWEDENBORGS FÖRSTA VERKSAMHETSPERIOD 219
ria, men utan att S. nämnes; egendomligt nog nämner ej S.
själf något om hela händelsen i det bref, hvari han berättar
om sina Strömstadsbesök; han nämner blott, att han fann kungen
»helt nådig och mer än jag förmoda kunde», samt att han
dagligen föredrog matematiska frågor, diskuteradeo en inträffad
solförmörkelse etc. Smidels ger emellertid i sitt Åminnelsetal efter
S:s död 1772 denne äran af företaget. — R. L. Tafel söker i
del I af sin dokumentsamling visa, att händelsen är feldaterad,
och att den skett först under senare hälften af augusti; hans
bevisföring går dock sönder, då det bref af S., som han stöder
sig på, i orginalet ej har någon autentisk datering).
På Karl XILs uppmaning reste S. från Strömstad för att
lägga upp 6:e häftet af Daedalus; detta skedde under tre veckors
fred i Brunsbo. Därpå tog S. åter itu med slussarbetena vid
Karlsgraf. Karl XII ville taga honom därifrån med på den stora
framryckningen i Norge nov. 1718, men S. »brukade rankor
att draga mig undan». Emellertid kunde han ej fortsätta med
kanalbygget, då under fälttåget allt arbete låg nere; han reste
därför till Brunsbo för att åter jula i föräldrahemmet. Här
tryckte han i Skara ett litet arbete, som visade huru hans tankar
kretsade äfven kring det kosmologiska problem, som måste
framväxa ur hans naturfilosofi: »Om jordens och planeternas
Gång och Stånd;» vi återkomma, när hans tankar senare vunnit
större klarhet. — Från Brunsbo skref han till Benzelius och
berättade, att skansen Gyllenlöve vid Fredrikshall tagits med
storm den 27 nov. Han visste då ej, att hans store beskyddare
redan en vecka varit död och därmed ett nytt skede i hans lif
stod för dörren. Sitt minne af Karl XII gaf han långt senare
i »Oeconemia regni animalis» följande uttryck: »Det äkta modet
se vi illustreradt i Karl XII, Sveriges döde konung, denna
nordens beros, hvilken icke kände det, som andra kalla fruktan,
ej heller det bedrägliga mod och skryt, som framkallas genom
berusande drycker; ty han rörde aldrig vid någon annan dryck
än vatten. Om honom kunna vi säga, att han förde ett lif mera
fjärran från döden än andra, och att han i själfva verket lefde
mer än andra män.»
Ungefär samtidigt med förlusten af den kunglige vännen
möttes ock S. af en annan förlust, som lika djupt ingrep i hans
lifs historia. Karl XII hade intresserat sig så för S., att han,
som själf föraktade kvinnogunst, ville bereda sin vän lyckan
att äga maka och hem. Om kungen själf ej tagit initiativet,
har han åtminstone understödt planen att gifta bort Polhems
äldsta dotter Maria, nu 20-årig, med S. Hon lofvades honom
ock af fadern (förlofvades?). Maria hade emellertid fästat sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
