Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 HJALMAR HOLMQUIST
hjärta vid en annan, en konungens hofjunkare Mannerström,
och hon dref sin vilja igenom; hösten 1718 blef hon förlofvad
och vigd med denne i Strömstad. Det var vid underrättelsen
härom, som S. i Vänersborg i sept. skref: »jag undrar hvad
folket därom talar, som det är min beställning; den andra hans
dotter är i mitt tycke mycket vackrare». Från annat som det
synes fullt tillförlitligt håll (tillägget till Robsahms memoirer
Tafel I s. 50 f.) hafva vi underrättelsen, att bakom S:s enkla ord
låg en hastigt uppflammad stark kärlek till denna andra dotter;
det var den sköna Emerentia, nu mellan 15 och 16 år gammal
(ej 14-årig, som biografierna vanligen uppge). Hennes far var
naturligen lifligt böjd för att soulagera S. med Emerentia för
förlusten af Maria; ehuru flickan tyckte sig vara för ung att tänka
på förlofning och intet tycke hade för S., lät fadern uppsätta
en skriftlig förbindelse till S., att han framdeles skulle få henne
till hustru, och hon tvangs att underskrifva dokumentet. Hon
sörjde emellertid i hemlighet så svårt häröfver, att hennes bror
Chamberlain Gabriel Polhem greps af medlidande och stal
kontraktet från S. Dennes största glädje bestod nu emellertid i
att dagligen genomläsa dokumentet, och han saknade därför
snart sin skatt. Hans sorg häröfver blef så stor, att Polhem
såg att något var på tok, och lyckades utforska hela förhållandet.
Han ville då använda sin faderliga auktoritet, för att
förbindelsen skulle återlämnas till S. Men då S. nu fick ögonen öppna
för den unga flickans sorg, afstod han med en själens
jätteansträngning från sin drömda lycka, från kärleken och förlofningen
och lämnade Polhems hus med ett heligt löfte att icke vidare
fästa sina tankar vid en kvinna eller inträda i någon ny förlofning.1
. * S:s erinran om sin förlofning (med Maria eller Emerentia?)
långt senare under uttrycket, att han i sin ungdom haft en
älskarinna (=fästmö), tolkades redan på 1780-talet af hans biograf Pernetty,
själf en lättsinnig fransman, så, att S. skulle ha haft osedliga
förbindelser i sin ungdom; och från sin interlokutör, äfventyraren och
Svedenborgaren A. Nordenskiöld, fick han denna sats ytterligare
utsmyckad, bl. a. med Italien som landet. Så inkom historien om S:s
älskarinna i Italien som en nästan outrotlig tradition i S-biografien.
Det är med häpnad man äfven ser tysken Briiger-Vasservogel i
inledningen till den nyaste tyska editionen af S:s skrif ter 1904 upprepa
satsen, att S. år 1718 (!) hade en älskarinna i Italien och denna sats
efter honom återges af professor Köhler i art. Swedenborg i Haucks
realencyklopedi 1907! — Däremot har tanken på ett
konvenansäktenskap senare ej varit S. främmande, om han ock aldrig kunde förmå
sig att låta den blifva verklighet; man jämföre t. ex. svågern Unges
bref till S. 18 mars 1729 angående komersrådet Sebastian Thams yngre
dotter, den 17-åriga Johanna Kristina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
