Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SWEDENBORGS FÖRSTA VERKSAMHETSPERIOD 227
grafven; sveda kan ej finnas utan destruktion, förstörelse; då
de fördömda ej förstöras, kan där ej vara fråga om sveda; och
S. slutar sitt resonnemang: .»Ty torde en ängslan i ett samvete
vara en stark eld nog». Äfven som religiös tänkare kom S.
från början med bärande tankar.
Slutligen må nämnas, att S. mot slutet af Dala-vistelsen
skref bl. a. ett arbete i matematik med direkt praktiskt syfte,
hvilket han strax efter återkomsten till Stockholm tryckte.
Det var »Förslag till vårt mynts och måls indelning, så att
räkningen kan lättas och allt bråk afskaffas», hvilken skrift han
menade vara sitt sista inlägg i den omdebatterade saken.
Han har här upptagit och på ett betydelsefullt sätt genomfört
decimalsystemet i st. för sin gamla 8-enhet. Skriften har
betecknats som ett af S:s märkligaste inlägg i matematik och
finansväsen, klart visande hans siareblick (jfr Gustaf Eneström:
S. som matematiker, i Vetenskapsakademiens förhandlingar 1890).
Vistelsen i Dalarne, under hvilken så många vetenskapliga
rön sammanförts och tankar utformats, led mot sitt slut;
plikten kallade S. till hans ämbetsverk. Om hans lif under den
så flydda sommaren veta vi utanför författarskapet intet; han
synes denna tid hafva upphört t. o. m. att brefväxla med
vännerna. Likväl skedde under sommaren 1719 en viktig
förändring i hans yttre sociala ställning. Biskop Svedbergs anhållan
om adelskap för sina barn uppfylldes af Ulrika Eleonora, som
hade hans tjänster mot konungahuset i minne. I juni 1719 adlades
alla barnen till namnet Swedenborg; Emanuel som den äldste
lefvande sonen blef hufvudman för sin ätt på riddarhuset och
hade som sådan äfven säte i riksdagens adelstånd. Detta, som
med tiden skulle blifva af ej oväsentlig betydelse för hans egen
utveckling och som i ett kritiskt ögonblick (riksdagen 1734)
skulle medverka till hela landets välfärd, beredde honom till
en början föga glädje.
I oktober 1719 reste han till Stockholm, och den 2 nov.
återtog han sin plats i bergskollegiet. Han medförde från
Dalarne sina många där utarbetade skrifter, hvilka åtminstone
delvis synas hafva varit afsedda till ventilation i hufvudstadens
»kollegier». Så inlämnade han genast efter ankomsten sin
Anatomi till cirkulation bland medlemmarna i Collegium medicum
(sundhetskollegiet), där den föredrogs 1 nov. Den 2 nov.
framlade han i bergskollegiet sin skrift om masugnarna och
demonstrerade sin idé om elden etc. Inom några dagar väckte han
ock i kollegiet förslag om att vid Stora Kopparbergets grufvor
uppsätta verk för åstadkommande af vitriol; förslaget hamnade
i den byråkratiska labyrinten af utlåtanden. Äfven framlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
