Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 LITTERATURANMÄLAN
bygga upp en oöfverstiglig gränsmur just kring den egna, allena
saliggörande, positionen. Detta i förening dämed att Hunzingers bok
är skrifven med stor friskhet och betydlig teologisk insikt gör, att
hans arbete erbjuder mycket af verkligt intresse och värdt betraktande
i den teologiska diskussionen.
Den betydelse, som den skarpsinnige och tankeenergiske
systematikern Ernst Troeltsch numera har i den teologiska världen,
förklarar mer än väl att Hunzingers hufvudintresse är knutet fast vid
en uppgörelse med hans teologiska program. Enligt min mening
kan det visserligen sättas i fråga, om man gör rätt i att utan
vidare betrakta honom såsom den där levererat den systematiska
underbyggnaden åt den »religionshistoriska» skolan. Den skillnad,
som Hunzinger själf på flera ställen konstaterar mellan en så typisk
representant för denna som Bousset och Troeltsch, talar just ej för
att Troeltsch skulle vara helt enkelt denna skolas systematiker. Det
torde nog icke förhålla sig så, att Troeltsch systematiskt motiverat
ett redan utfördt arbete och lagt den principiella grunden för detta,
utan så, att han utkastat ett program som ännu ej fullföljts —
hvarken af honom själf eller af andra. Man tar honom på detta
sätt mera »i och för sig» än i hans förhållande till andra, och
synpunkten är icke alldeles utan betydelse för en uppgörelse med
Tro-eltschs teologi.
Hunzingers främsta intresse i den första uppsatsen är att söka
uppvisa en viss dualism i Troeltschs tankegång, en viss kamp
mellan å ena sidan häfdandet af en »exakt-kritisk» metod och å andra
sidan dennas oupphörliga genombrytande i och genom trosomdömen.
Å ena sidan framhåller Troeltsch, att medan fordom den
dogmatiska metoden har behärskat den historiska teologien, så måste
nu ett motsatt förfaringssätt äga rum: den historiskt-kritiska metoden
måste helt och hållet bilda dogmatikens grundval. Den till
reli-gionshistorisk forskning utvidgade historiska kritiken skjuter därför
åsido den gamla dogmatikens fundament, den exceptionella, strängt
supranaturalistiska uppenbarelsen, och besvarar den systematiska
teologiens frågor om kristendomens väsen, värde och sanning blott
utifrån en omfattande religionshistorisk undersökning med tillhjälp
af religionspsykologi, religiös kunskapsteori, historiefilosofi och
metafysik. Troeltsch förfäktar härvid energiskt den immanent-kritiska
metoden med dess relativiserande verkningar; denna framträder med
en nödvändighet, mot hvilken teologiens konservativa och
förmedlande ande fåfängt värjer sig. Men med denna tankegång bryter
sig ett annat, öfverallt framträngande, motiv hos Troeltsch. Det
gör sig gällande, så snart det blir fråga om religionens väsen, värde
och sanning samt om kristendomens ställning och värde. Det visar
sig såväl i det utarbetade programmet för religionspsykologi och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
