Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN 239
sida och finner fram den transcendenta verklighetsbild, som ligger
innesluten i tron. Hunzinger gör ett intresseväckande försök till ett
dylikt utkast och koncentrerar då kristendomens
världsåskådningsinne-håll kring de tre tankekretsarna: Gud såsom den absoluta
verkligheten, den absoluta andliga personligheten; världen såsom medel för
gudsändamålet, den passiva och relativa verkligheten; samt slutligen
den frälsta människan såsom den vardande verkligheten i Gud,
såsom den vardande religiöst-sedliga personligheten. Uppsatsen slutar
med en på denna grundval gjord »Auseinandersetzung» med
naturvetenskapen.
Anmälaren öfverenstämmer fullkomligt med Hunzinger däri,
att en tros-»metafysik» verkligen är ovillkorligen förbunden med
de kristna trostankarna och vill ej heller förneka nyttan eller
lämpligheten af att kristendomen äfven såsom »världsåskådning» gör
sig gällande i samtiden. Teologen må söka göra kristendomen
och det med denna organiskt förbundna gällande på allt sätt
han möjligtvis kan. Men jag kan dock icke underlåta att
på samma gång understryka, att den »apologetik», som bedrifves
efter Hunzingers recept har tvänne ganska nära liggande och
alldeles icke oväsentliga farligheter att akta sig för, om den skall
kunna gagna. Den ena består däri, att man lätt kan förledas, att
gå allt för långt i detaljerade bestämmelser, när man så utdrar de
i trostankarna inneboende världsåskådningselementen. På det
sättet kan apologetiken rent af komma att verka utestängande och
bortstötande i stället för tvärtom. Gränsen är här lätt öfverskriden.
Och fråga är, om den icke åtminstone tangeras redan af Hunzinger,
när han drar slutsatser angående kausalitet stankens re alitet shalt.
En annan fara ligger däri, att, trots all betoning af den
kristna världsåskådningens samband med trostankarna, dock på grund
af de intellektualistiska tankevanor, som faktiskt och olyckligtvis
äro mycket mäktiga, den föreställningen kan uppkomma, att
»världsåskådningen» i grund och botten representerar själfva kristendomen,
eller åtminstone kan tagas såsom något själfständigt, medan
tros-tankarnas värde lämnas därhän. Resultatet skulle i så fall bli ett
intellektualiserande af kristendomen och ett förytligande. Den
kristna teologien har i alla händelser intet intresse af att arbeta
för en världsåskådning, som ej är omedelbart framsprungen ur
kristen trosåskådning. Och därför förefaller det mig, som om —
hvilken betydelse än en sådan apologetik som Hunzingers kan ha — det
-dock till sist borde betonas, att just från »apologetikens» synpunkt
intet arbete är nödvändigare för teologien än det egentligt
dogmatiska arbetet på att klargörande intränga i trons eget väsen, dess
grundval och dess evangeliskt fattade innehåll.
Gustaf Aulén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
