Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 LITTEBATUBANMÄLAN
I den andra uppsatsen fortsattes polemiken mot Troeltsch,
livarvid Hunzinger fastslår, att innebörden af kristendomens
absoluthets-anspråk blott kan klarläggas genom en analys af kristendomens
»Selbstaussage» — närmare bestämdt hvilar detta anspråk på
vissheten om att i och genom Jesu person först en verklig gemenskap
mellan Gud och människa blifvit möjlig. Af Jesu medlareställning
följer kristendoms absoluthet i betydelsen af dess »Untiberbietbarkeit».
Annars ställes den reformatoriska frälsningsvissheten i tvifvel. I
själfva verket — säger Hunzinger — förutsätter Troeltschs tes om
kristendomens »Uniiberbotenheit likaväl ett trosomdöme som tesen
om dess »Untiberbietbarkeit».
Den »kyrkliga teologiens» religionsfilosofiska uppgift finner
Hunzinger bestå i en kritisk uppgörelse mellan kristendomen såsom
religion och de öfriga religionerna, gjord utifrån kristendomens
ståndpunkt. Kristendomen själf ger måttstocken till bedömandet af
de utomkristna religionernas väsen, sanning och värde.
Hufvudsaken för den teologiska religionsfilosofien blir att uppvisa, hurusom
kristendomen öfverhufvud möjliggör en sådan värdering af
religionshistorien, som dels bevarar kristendomens »Untiberbietbarkeit» och
dels står i samklang med de religionshistoriska fakta.
Keligions-filosofiens uppgift är här bestämd på samma sätt som Martin
Käh-ler i sin »Die Wissenschaft der christlichen Lehre» bestämmer
apologetikens åliggande. En sekundär uppgift blir det sedan, enligt
Hunzinger, för religionsfilosofien att med psykologiska,
kunskapsteoretiska, etiska och metafysiska hjälpmedel uppvisa, att den
framställda uppfattningen af religionens väsen icke låter sig upplösas
eller vederläggas af filosofisk kritik.
Efter en instruktiv öfversikt af apologetikens historia, hvarvid
särskildt förtjänstfullt betonas apologetikens genom Kant och
Schleiermacher förändrade läge, öfvergår Hunzinger till att i samlingens
sista afdelning göra en grundritning till en nutida apologetik.
Skillnaden i förhållande till religionsfilosofien blir den, att apologetiken
har att göra endast med kristendomen och med kristendomen
egentligen icke försåvidt den är religion, personligt förhållande till Gud,
utan blott försåvidt den är världåskådning. Den skall fastställa
kristendomens världsåskådningsinnehåll samt klarställa dettas
förhållande till »gegenwärtiges Welterkennen». Detta arbete får
teologien, enligt Hunzinger, icke undandraga sig, på det att icke
kristendomens inflytande såsom världsåskådningsbildande makt skall trängas
undan i den nutida striden om »världsåskådningar».
Apologetikens fundamentala uppgift blir därför att åstadkomma
ett kritiskt utkast till den kristna världsåskådningen, till den
världsåskådning, som faktiskt ligger innesluten i de kristna trostankarna.
Den betraktar de kristna trostankarna från deras världsåskådnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
