- Project Runeberg -  Bibelforskaren. Tidskrift för skrifttolkning och praktisk kristendom. / Tjugusjätte årgången. 1909 /
265

(1907-1922) Author: Otto Ferdinand Myrberg, Johan August Ekman, Erik Stave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSTA MOSEBOK 12: 5 — 6 265

drog ut från Härån. 5Och Abram tog sin hustru Sarai och
sin brorson Lot och alla ägodelar, som de förvärfvat, och
tjänarna, som de skaffat sig i Härån; och de drogo åstad på väg
till Kanaans land och kommo så till Kanaans land.

6 Och Abram drog fram i landet ända till Sikems JieligaJ
ställe>, till <Moreträdet>,. Och på den tiden bodde kananéerna

andra folk. Vi ha här i själfva verket samma stora tanke om
uni-versaliteten i den genom Israel beredda och åt andra tillämnade
välsignelsen, som de stora profeterna sedan närmare uttalade, se Jes.
2:2 ff.; 19:23 ff.; 42:4; 49:6. Välsignelsens art är icke angifven,
dock är det här fråga närmast om en yttre jordisk lycka, texten talar
ju om Israel endast som ett stort och vidtberömdt folk. Men
förutsättningen för denna yttre välgång måste efter G. T:s åskådning
tänkas vara ett riktigt förhållande till Gud. Och endast ett andligt,
religiöst förhållande med däraf härflytande jordisk lycka och välsignelse
kan räcka till för alla och vara föremål för allas längtan. Ett blott
politiskt herradöme innebär ej nödvändigt välsignelse för de
underlydande. V. 4. Abraham lydde befallningen och utvandrade med
sin hustru och sin brorson Lot. V. 4 b—5 härröra från P; man
observere att v. 5 är parallell till v. 4 a, innehåller en uppgift af
samma innehåll som denna. P:s framställning är här såsom ofta
mager och torr i jämförelse med J:s. Hvilken väg A. tog, har
förbigåtts. Den naturligaste vägen från Härån till Kanaan borde ha gått
öfver Eufrat vid Karkemisch (omkr. 10 mil väster om Härån),
därifrån mot söder öfver Hamat och Damaskus, ned mot sydöstra sidan
af Stora Hermon, för att öfver Banijas, det senare Cesarea Filippi,
inträda norrifrån i landet väster om Jordan; eller att från Damaskus
fortsätta mot söder på östra sidan om Jordan till ungefär det nuvarande
vadstället Ed-Dämije och därifrån taga vägen mot nordväst upp till
Sikem. »Tjänarna» som de skaffat sig, eg. »själarna», hebr. nefesch,
motsvarande det assyr. nijpschäti, som användes vid köp af slafvar. —
V. 6. A. kommer till Sikems mäköm, d. v. s. sannolikt: kultställe,
jfr 28:11, 16, 5 Mos. 12:2 f. Sikem (hebr. schekem) var en gammal
stad i Palestina, det förekommer redan i Amarna-brefven under
namnet Schakmi; den gamla staden låg något längre mot öster
än det nuvar. Näbulus (en förkortning af Flavia Neapolis, såsom
romarne kallade staden). Staden hade ett härligt läge i en källrik
trakt mellan berget Garisim i söder och Ebal i norr. Med
»Möre-terebinten» (eller väl rättare: Möre trädet, ty ’elön betyder eg. stort
träd, i Palestina = ek eller terebint) menas sannolikt ett heligt träd,
där en präst gaf ett slags orakel; möre är part. af samma verb (höra),
hvarifrån substantivet törä lag (lära) är härledt. Det var detta träd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibelfor/1909/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free