Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 FÖRSTA MOSEBOK 12: 3—4
blifva en välsignelse. 3 Och jag skall välsigna dem som välsigna
dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig
skola alla släkter på jorden varda välsignade.» 4Och Abram
gick åstad, såsom Jahve hade tillsagt honom, och Lot gick
Pmed honom. | Och Abram var sjuttiofem år gammal, när han
från A:s eg. fädernesland och släkt. Och detta måste enligt
sammanhanget vara Härån, icke Ur, se 11:31. Jfr 24:4—7. Tillika är det
tydligt, att icke samme förf. kan ha skrifvit detta, som utgör
inledningen till Abrahams historia och meddelar Herrens kallelse till
honom ensam, och 11:31, enligt hvilket ställe redan Tera börjat
vandringen tillsammans med bl. a. sin son Abraham. Orden: »ut ur
ditt land och från din släkt och från din faders hus» vilja
åskådliggöra hvilka stora offer Herren kräfver af Abraham och huru allvarlig
hans vilja är att utköra honom. Härigenom och än mer genom att
icke nämna landet, dit Abraham skall gå, har Herren ställt honom på
ett hårdt prof, och läsaren skall lära sig att förstå patriarkens
tros-lydnad. V. 2 f. För att ge Abraham mod att öfvervinna allehanda tvifvel
och en naturlig fruktan uttalar Herren öfver honom en välsignelse,
hvars innehåll närmare kan uttryckas så: 1. A:s efterkommande skola —
just i det land dit A. har att gå — bli ett stort och mäktigt folk, så
att hans namn som stamfader för detta folk skall blifva vida
berömdt; genom dessa efterkommande blifver A. liksom inbegreppet af
all Herrens välsignelse. 2. Men A. blir ock genom dem en bärare
af välsignelse till alla andra jordens folk, nämligen försåvidt de själfva
ställa sig i ett rätt förhållande till honom och hans folk; andra folks
lycka blir beroende af deras ställning till A. och hans efterkommande;
men ställa de sig rätt till dem, så räcker välsignelsen till för alla
släkter på jorden. A:s utkorelse har sålunda icke skett på bekostnad
af andra; men han är satt till ett fall och en upprättelse för dem.
V. 3. För MT.s »den som förbannar» läsa Sam GSV: »dem, som
förbanna», hvilket möjligen är den ursprungliga läsarten. I MT synes
ligga den tanken, att de som komma att förbanna äro få, därför äro
de nämnda i singularis. I st. för: »i dig skola alla släkter på jorden
varda välsignade» (hebr. nibimeku\ kan äfven öfversättas: »med dig
skola alla — — välsigna sig» eller »prisa sig lyckliga i dig». Det
sista är i sak detsamma som »varda välsignade», det andra: »välsigna
sig med dig», d. ä. begagna dig som exempel, när de önska sig lycka,
blir heller icke mycket olika och kommer i sak ut på detsamma; ty
de som i A. och hans efterkommande se en släkt, så välsignad, att
de ej kunna önska sig något högre, de blifva enligt v. a af Herren
välsignade. Sålunda kommer stället i alla fall att innehålla en
betydelsefull tanke såväl om Israels lycka som om dess ställning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
