Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 FÖRSTA MOSEBOK 16: 6—11
hand, gör med henne hvad du finner för godt.» När då Sarai
ville fcukfca henne, flydde hon ifrån henne.
7 Men Jahves ängel <fann> henne vid en vattenkälla i
öknen, (den källa,) som ligger vid yägen till Sur. 8 Och han sade:
»Hagar, Sarais tjänstekvinna, hvarifrån kommer du och hvart
går du?» Hon svarade: »Jag är stadd på flykt ifrån min fru
Sarai.» 9Då sade Jahves ängel till henne: »Vänd tillbaka till
din fru och ödmjuka dig under henne.» 10Och Jahves ängel
sade till henne: »Jag skall göra din säd mycket talrik, så att
man icke skall kunna räkna den för dess myckenhets skull.»
11 <Då> sade Jahves ängel till henne: »Se, du är hafvande och
ett hans sändebud, en ängel i vanlig mening. V. 8—12. Ängeln vet
ej blott att Hagar är hafvande, utan ock att hon lidit under Saras
hårda behandling (v. 9, 11), men han frågar ändock efter hennes
hemvist och målet för hennes vandring för att visa henne
deltagande. Sedan har han tre saker att säga ännu: 1. hon skall vända
åter till sin fru och ödmjuka sig under henne (v. 9); 2. hon skall ej
sörja, ty hon skall blifva stammoder till ett stort folk (v. 10);
möjligen är v. 9, 10 ett senare tillägg efter 17: 20 och kap. 21; man
ob-servere de onaturliga upprepningarna af subjekt och predikat i dessa
verser; 3. sonen, som hon skall föda, skall hafva ett namn, som
uttrycker Jahves omvårdnad om henne, och en karaktär, som är lätt
igenkännelig från alla andra (v. 11, 12). Ismael (hebr. jischmael)
betyder »Gud hör», och namnet skall sålunda vara ett minne af
Jahves omvårdnad om den öfvergifna i hennes nöd. Karaktäristiken i
v. 12 är träffande som en beskrifning på de krigs- och
plundringslystna ökenstammarna i Israels närhet; »lik en vildåsna», eg. »en
vildåsna till människa», vildåsnan var ett vildt djur, som ej kunde
tämjas, se beskrifningen i Job 39: 8 ff.; lika omöjlig för fredligt
samlif med andra skall Ismael vara, med sin hand mot alla och allas
hand mot sig; den sista satsen är mångtydig, ralpene betyder »öster om»
men också »i ansiktet», »midt emot». Förmodligen vill berättelsen
icke gifva blott en geografisk bestämning »i öster», äfven om denna
här är fullt riktig — de ifrågavarande beduinhorderna bodde i öknen
österut — utan den torde väl äfven med denna sista karaktäristik
vilja säga, att Ismael skall sätta sig på tvären t. o. m. mot dem
som dock äro hans fränder (»bröder»). Med denna karaktäristik har
berättelsen låtit förstå, att den tänker på en folkstam; individens
egendomligheter försvinna i en tid, där endast den kan lefva och
betyda något, som är en del af det hela. V. 13—14: Förklaring af
namnet på platsen, där händelsen timade. V. 13 har en dunkel och tro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
