Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 FÖRSTA MOSEBOK 17
I etnografisht hänseende är detta kap. af betydelse
därigenom, att det otvetydigt vittnar om en af Israel erkänd
släktskap med stammar, som i sitt yttre uppträdande voro dem
så olika och säkert vållade dem likasom andra många plågor.
Å andra sidan ådagalägger berättelsen genom att låta Hagar
härstamma från Egypten, att ismaeliterna voro ett
blandningsfolk; äfven Ismaels hustru härstammar från detta land enligt
21: 21. Om ismaeliternas boningsort se kap. 21 och 25. Hagar
torde sammanhänga med hagariterna, mot hvilka Rubens barn
förde krig, 1 Krön. 5: 10, 19; jfr »Hagars söner» i Bar. 3:23,
möjligen beteckna de en särskild stam inom ismaeliterna. I
teologiskt afseende är kap. af betydelse därför, att vi här för
första gången i G. T. möta Jahves ängel, hvilken efter det
ofvan anförda på detta ställe måste betraktas som en
uppenbarelse af Jahve själf, se v. 13, där det talas om ett
namngifvande af Jahve, oaktadt det i v. 11 var tal om hans ängel.
I denna föreställning om Mal’ak Jahve torde ligga ett första
försök att tänka sig Jahve som ett osynligt väsen, som tillika
kan uppenbara sig i synlig gestalt. Med Adam, Eva, Kain,
Noa, Abraham etc. talar Gud personligen; här är han ock
närvarande, och likväl är det icke egentligen han själf utan en
uppenbarelse af honom. Af intresse är vidare, att det är en
främling, en egyptiska, som får upplefva denna uppenbarelse, och att
hon och hennes son äro föremål för så stort intresse hos
berättaren; Hagar är skildrad med större sympati än både
Abraham och Sara i detta kap. Detta förråder en tid, då Israel icke
blygdes för att tala på detta sätt om sina förfäder, korteligen
en tid då den trånga partikularismen icke utsläckt sinnet för det
verkligt mänskliga.
Guds förbund med Abraham, löftet om Isak enligt
P, kap. 17:1—27. Detta stycke motsvarar inom P, hvad som
enligt JE berättas i kap. 15. Här ingå dock inga offerceremonier i
förbundets afslutande, därför att enligt P allt sådant instiftas först genom
Mose. Men källan lägger en särskild vikt vid förbundstecknet,
omskärelsen. Stycket utgör sålunda ett vidare steg i utvecklingen från
förbundet med Noa (9:1—17 P). Samtidigt med förbundets
ingående förändras patriarkens namn från Abram till Abraham och Sarai
till Sara och får han löfte om en son med henne, Isak. Källan
är tydligen P, därpå hänvisa gudsnamnen Elohim och El schaddai,
omständligheten i framställningen och de kronologiska notiserna
v. 1, 17, 24 f. Stycket är det längsta från denna källa i 1 Mos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
