Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 FÖKSTA MOSEBOK 20: 15 —18
öppet för dig; du må bo hvar du finner för godt.» 16Och till
Sara sade han: »Se, jag gifver åt din broder tusen siklar silfver;
det skall för dig vara en <godtgörelse> inför allt ditt folk. Så
har du inför alla fått upprättelse(P).» 17Och Abraham bad till
Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans
tjänstekvinnor, så att de åter kunde föda barn. 18Ty Jahve
Rhade gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma, för Saras,
Abrahams hustrus, skull.
sedan ett visst penningvärde; 1 sikel utgjorde V50 mina och 1 mina
Veo talent, så att 1 talent sål. utgjorde 3,000 siklar, se 2 Mos. 38: 25 f.
En silfvermina har enl. Schrader motsvarat 125 tyska mark eller c:a
112 kr., en sikel alltså c:a 2:25, se 23:14 f.
V, 17, Först här får läsaren veta hvaruti det i v. 6 antydda
hindret bestod, och hvad Abrahams bön egentligen skulle åsyfta: både
Abimelek själf och kvinnorna i hans hus hade fått någon sjukdom i
könsdelarna. V. 18 härrör sannolikt från red., som förbisett, att det
i v. 17 ej blott var taladt om kvinnorna utan ock om Abimelek, jfr
ock det för det föreg, främmande gudsnamnet Jahve. — I sitt
nuvarande sammanhang synes denna berättelse vilja visa, huru äfven
efter det upprepade löftet om Isaks födelse (17:17 ff.; 18:10 ff.)
Abrahams förhoppningar om en egen son med Sara var nära däran att
förstöras, och detta till stor del genom hans egen skuld. Men Gud
träder också denna gång emellan med sitt hägn och beskydd och
bereder sin tjänare en ärofull utgång ur trångmålet. I förhållande till
den liknande berättelse i kap. 12 uppvisar detta stycke ett skarpare
öga för moralens bud, i det att Abraham icke helt och hållet skall
ha haft orätt i sin uppgift att Sara var hans syster, och hans
tillvägagångssätt hänföres till en från början träffad öfverenskommelse
med henne före deras utvandring (v. 12 f.). Lika tydligt är, att
Abimelek fäller en sträng dom öfver patriarkens beteende (v. 9, 10),
mycket strängare än den Farao uttalade i kap. 12. Också däri torde
vi ha rätt att se ett uttryck för E:s ökade kraf på sannfärdighet i
förhållande till hvad som berättas i kap. 12. Egendomligt, ej minst
från senare judisk synpunkt, är det visserligen, att en hednisk furste
på detta sätt får uttala domen öfver Israels störste patriark. Men
det hör till sådana gamla berättelsers egendomliga art, att de själfva
afstå från att uttala något omdöme men samtidigt sörja för, att
omdömet i alla fall varder uttaladt. På samma sätt som Abimelek här
strängt tadlar Abraham, tadlar han i 26:9 f. Isaks beteende, och
fäller Jakob i 27:12—17 på förhand förkastelsedomen öfver sitt
bedrägeri inför fadern.
E. Stave,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
