Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 A. KLINT
lät sig icke störas af påfvens encyklika »Providentissimus» af
1893, i hvilken bibelns fullständiga inspiration och ofelbarhet
häfdas gent emot all högre kritik. Tvärtom, sedan en ny
encyklika af 1899 ställt sig hoppfull gent emot den fransk-katolska
vetenskapen, ställde sig många biskopar sympatiskt till den
kritiska skolan, i främsta rummet ärkebiskop Mignot af Albi.
Denne höge prelats festtal vid katolska institutets öppnande i
Toulouse 1901 beträffande den teologiska vetenskapens uppgift
och metod, hans vidhjärtade erkännande af dogmens
föränderlighet såsom ett uttryck af trons aktivitet och
anpassningsförmåga öfvergår i fördomsfrihet hvad mången prostestant skulle
tillåta sig. Leo XIII syntes skänka sina franska biskopar mera
förtroende än professorerna: med hans gillande få biskoparne
Le Camus och Latty reformera sina prästseminariers
undervisning i syfte att göra de unga teologerna bättre förtrogna med
de moderna problemen. Och i den bibelkommission, som påfven
år 1902 tillsatte för att utstaka den katolska bibelkritikens
gränser, bereddes plats för ett antal utpräglade modernister.
Den moderna katolska apologetiken och filosofien i
Frankrike har jämväl brutit ned skolastikens tro på att kunna
förnuftsenligt bevisa religionens trossanningar. I stället har man
slagit in på en helt ny väg: att med utgångspunkt från moral
och psykologi leda sig fram till religionens nödvändighet.
Skaparen af denna nya »moraliska, psykologiska och kristliga»
filosofi är professorn i filosofi Léon Ollé-Laprune (»Philosophie
du temps present», 1890). Vid hans sida arbeta George
Fonse-grive, prof. vid katolska institutet i Paris, vidare redaktören
för »Revue des deux mondes» Ferdinand Brunetiére (f 1906).
Den sistnämnde skrifver: »man tror på Kristi gudom, själens
odödlighet och Guds existens utan bevis, emedan man vill tro
af moraliska grunder, emedan man känner behof efter en regel
och emedan hvarken naturen eller människorna kunna finna en
sådan i sig». I samma riktning gå tvenne andra, prof. Maurice
Blondel och oratoriepatern L. Laberthonniére. Blondel söker
för religionen en psykologisk grund: den framgår ur ett djupt
behof af hjälp, en känsla af vanmakt i själen. Den religiösa
frågan måste därför i första hand lösas praktiskt af den enskilde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
