Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KATOLSKA MODERNISMEN 363
Fogazzaro »helgonet» tala rent ut om kyrkoregementets
brister och behofvet af ny religionsundervisning, kult och
präst-disciplin, ja, han tror i grunden på möjligheten af att
protestantismen en gång skall uppgå i katolicismens idealt tänkta
form! En varm kärlek till den egna kyrkan framlyser äfven
här — trots Pius X:s envisa försök att undertrycka det
spirande nya lifvet.
Förf. berättar till slut om Englands modernism,
representerad af sådana namn som Manning, Newman, von Hligel och
Tyrell. De båda förstnämnde, konvertiter från protestantismen,
äro måhända det gångna århundradets väldigaste gestalter i
anglikanska kyrkan, Manning som själfständig kyrkopolitiker,
Newman som djupsinnig teolog. Genom deras föredöme begynte
en massöfvergång till katolicismen i England. Men vid
arbetet härpå öppnades föregångsmännens blick för de hindrande
bristerna hos katolska kyrkan: jesuiterordens förstörande
inflytande, kultens förytligande, den intellektuella
efterblifvenhe-ten, kulturfientligheten m. m. Och i uppfattningen om dogmen
såsom frukten af en lång gradvis utveckling har Newman nära
beröringspunkter med Loisy. — Mot tvenne sådana prelater
har påfvestolen dock intet vågat företaga. Detta blef däremot
fallet med Tyrell. Född protestant, öfvergick han och blef
jesuit samt hängaf sig med ifver åt skolastiken såsom enda
visshetsmedlet, men märkte snart, att denna afgudatjänst åt
intellektet stred mot sann kristendom: han fann till slut sitt
religiösa behofs tillfredsställelse i Kristus och hans enkla
evangelium såsom en uppenbarelse från Gud. Genom sina skrifter
(framför allt »Lex orandi») misstänkt från kyrkligt håll,
uteslöts han 1906 ur sin orden och förvägrades en tid att läsa
mässan — en rättighet som han dock aug. 1907 återfick, sedan
han lofvat att icke utsprida några teologiska skrifter utan
vederbörligt medgifvande.
Påfvestolens åtgärder mot modernismens hotande fara har
förf. redan tillfälligtvis antydt, men ägnar dock ett utförligt
kapitel åt »Pius X:s kamp mot modernisterna». Icke som om Leo
XIII hade alldeles blundat för saken, men på grund af sin fina
bildning kunde han dock aldrig gå så häftigt tillväga mot en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
