Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKSTA MOSEBOK 21: 17––19 413
från himmelen och sade till henne: »Hvad fattas dig; Hagar?
Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.
18Gå och lyft upp gossen och tag honom vid handen; jag
skall göra honom till ett stort folk.» 19Och Gud öppnade
hennes ögon, och hon fick se en vattenbrunn. Och hon gick
dit och fyllde sin lägel med vatten och gaf gossen att dricka.
20 Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i
se 16: 7, hos E heter han mat ah ’elöhim. Den växande reflexionen
öfver Guds öfversinnlighet framträder däri, att icke ens Elohims
ängel kommer till Hagar utan endast ropar till henne från himmelen,
i 16: 7 »fann» Jahves ängel henne i öknen. V. 18. Hagar skall gå
och lyfta upp sitt barn — ett uttryck som återigen visar, att Ismael
är blott en gosse på några år, ej en yngling på 16—17 — och taga
honom vid handen, ej öfverlämna honom åt döden, ty han är
bestämd att blifva stamfader för ett stort folk, jfr v. 13 och se till
25:12—18. Man observere, att Guds ängel här talar, som om han
vore Gud själf, jfr 16:10. V. 19 f. Hvad Hagars af trötthet och
förtviflan omtöcknade ögon förut icke sett, förmår hon nu upptäcka:
en brunn (hebr. beér), eg. en urhålkning i marken med en källa i
sin botten. I sin öfversvallande glädje har Hagar själf glömt att
dricka, berättaren har i hvarje fall ej funnit det värdt att omtalas,
så helt upptagen har han varit af Hagars sorg och Hagars lycka.
Därför går han också förbi hvad som sedan hände henne och sonen
och tillägger endast, v. 20, att han (med förbigående af Hagar) växte
upp under Guds beskydd och tog sin bostad i öknen, där han vande
sig vid dess hårda lif och med tiden blef en bågskytt. MT eg.:
»en skytt, en bågskytt», röbe kaschschät, men sannolikt blott en
felaktig punktering för röbe (1. röme) haschet: en bågskytt. Vissa af
Ismaels ättlingar voro berömda bågskyttar, se 25:13, 15. V. 21. Om
öknen Paran se 14:6. Det är föräldrarnes, här moderns plikt att
sörja för barnets giftermål, se 24:3 f., 34:4. Hagar väljer sonen
hustru från sitt eget land, v. 9, jfr 16:1. — V. 8—21 är en parallell
(E) till 16:1—1 (J). I vissa stycken utesluta de båda berättelserna
hvarandra; enligt J går Hagar själf sin väg från Sara, innan hon födt sin
son, enligt E drifves hon ut tillsammans med sin son och vänder
icke åter; enligt J är Hagar en stolt kvinna, som går bort i trotsighet
från sin härskarinna, och läsaren får själf sluta sig till hennes
belägenhet i öknen, hos E framställes hon som en af sorg och förtviflan
nedtryckt moder. Båda berättelserna sammanstämma i intresset att
visa, huru det kända ökenfolket, ismaeliterna, i Israels grannskap,
uppstått och fått sitt namn; men medan J förklarar detta så, att
Gud hörde Hagars lidande (16:11), förklaras det af E därmed, att Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
