Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 FÖRSTA MOSEBOK 22: 17 —19
fienders portar. 18Och i din säd skola alla folk på jorden
E välsigna sig, därför att du hörde min röst.» | 19 Sedan vände
Abraham tillbaka till sina tjänare; och de stodo upp och gingo
tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i Beer-Seba.
(hebr. neuni Jahve, eg.: Jahves utsaga) är vanligt hos profeterna, men
sällsynt i historisk stil. Efter »din ende son» bör i grundt, sannolikt
upptagas ett: mimmenni, Till v. 17 (»rikligen välsigna dig») jfr 12:2
och 15:5 (jämförelsen med stjärnorna); 32:12 (jämförelse med hafvets
sand). »Intaga sina fienders portar», besegra deras städer, i
Penta-teuken endast på detta ställe. V. 18. Till uttrycket »välsigna sig»,
jfr 12:3. Här är verbet rent reflexivt (Hitpaelj, men innehållet blir
ej mycket olika, då ju enligt 12: 3 alla, som ställa sig i ett rätt
förhållande till Abraham, också få del af Guds välsignelse, se till 12:3.
V. 19 bildar afslutning till den förut skildrade händelsen. Abraham
går tillbaka till Beer-Seba, därifrån han alltså utgått (v. 1 f.), och där
han enligt 21: 31 (E) 33 (J) bodde en längre tid.
Berättelsen om Isaks offrande vill alltså i första hand
visa Abrahams stora undergifvenhet under Guds vilja, äfven
då den kräfver det käraste och dyrbaraste för patriarken.
Framställningen är gripande redan i formellt eller estetiskt
hänseende. Utan att med ett ord beröra eller antyda de känslor
och stämningar, som rörde sig i patriarkens hjärta, återger
källan enkelt och åskådligt endast de yttre dragen af händelsen.
Men läsaren, som med intresse och deltagande följer det hela,
känner ändock bakom de enkla orden den svåra kamp, som
Abraham måste ha utkämpat, och han kan följa den steg för
steg, till det sista afgörande ögonblicket. Berättelsen sväller
ut till något större utförlighet, i samma mån fader och son närma
sig den utvisade offerplatsen, och i vissa moment tränger sig*
faderns inre själskamp på läsaren, utan att källan säger
någonting direkt därom. De åtföljande tjänarne få stanna vid
kullens fot, och patriarken vill ej ens, att de skola få veta
någonting om hvad han förehar. Tysta vandra så fader
och son uppför sluttningen. På Isaks barnsliga fråga efter
offerdjuret svarar Abraham med en hänvisning till Gud, som
nog skall utse det. — Men det verkligt gripande i berättelsen
ligger dock i själfva handlingen, i patriarkens troslydnad. Af
Gud får han, under natten, endast den nakna befallningen att
gå åstad och offra sin son. Tidigt påföljande morgon, alltså
utan uppskof, beger han sig efter nödiga tillrustningar i väg
— utan alla invändningar, utan knot eller klagan. Han gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
