Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA MOSEBOK 22: 13—16 421
och tog väduren och offrade den till brännoffer i sin sons
ställe. 14Oeh Abraham gaf det stället namnet Jahve utser;
<därför heter det nu för tiden> Berge t, där Jahve låter se sig.
15 Och Jahves ängel ropade för andra gången till Abraham R
från himmelen 16och sade: »Jag svär vid mig själf, säger
Jahve, att eftersom du har gjort detta och icke undanhållit
<mig> din ende son, 17 därför skall jag rikligen välsigna dig
och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och
såsom sanden på hafvets strand; och din säd skall intaga sina
ling af patriarkens namn på stället. Men här är det svårt att
genomskåda textens mening. Enligt MT:s punktering och accentuation
skulle det heta: »på Jahves berg utses det» eller väl bättre: »visar
han sig». Med bortseende från accenterna kan man ock öfversatta:
»på berget låter Jahve se sig» eller: »på det berg där Jahve låter se
sig». Den egendomliga växlingen mellan den aktiva formen af verbet
(jire: han utser 1: ser) i det första namnet och den passiva: (jérae:
varder det utsedt 1: visar han sig) kan vara afsiktlig för att
framhålla den dubbla tanken: Jahve ser sina tjänares nöd oeh utser
hjälpen, hvilket i sak är detsamma som: han uppenbarar sig. Men
naturligare är dock att läsa verbet i Nifal äfven i första satsen:
»Jahve låter se sig» eller möjligen Qal äfven i den senare: »På det
berg där Jahve utser». Troligen ha vi här att göra med ett ingrepp
af red., hvarom Jahve i st. för Gud C^htm) vittnar; han har
sannolikt därmed velat göra en antydan om, att berget i fråga var
tempelberget i Jerusalem, och måhända äfven en anspelning på Moria (v. 2).
Om den senare utsagan skulle öfversättas utan hänsyn till det före*
gående, skulle den närmast återgifvas så: »På Jahves berg framträder
man», samlas man till gudstjänst, vid de stora högtiderna, jfr Ps.
42:3; 84:8. V. 15—18: ny bekräftelse på löftet till Abraham i 12:2 f,
jfr 13:14—16; 15:4 f., 18 f. Dessa verser taga sig ut som ett bihang
och verka störande i texten. De ha intet naturligt samband med det
föregående och skilja sig äfven i stilistiskt hänseende från det i
Oen. vanliga språkbruket, och v. 19 har ock genom dem blifvit skild
från sin rätta plats; jfr dessutom gudsnamnet Jahve. Förmodligen
äro de ett verk af red. De innehålla icke heller någon ny tanke,
fiom ej varit uttalad förut. Enligt den föregående berättelsen ligger
Abrahams lön däri, att Gud förklarat honom äga en sann gudsfruktan
och på den grunden återgifvit honom hans son. Red. ville härtill
foga en bekräftelse på löftet om en talrik och segrande skara
afkomlingar. »Jag svär vid mig själf», förekommer ej eljest i Genesis,
men väl annars, se Jes. 45:23; Jer. 22:5. Uttrycket »säger Jahve»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
