Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446 E. STAVE
bärande till Gud redan blifvit en gammal institution, en sed,
i hvilken den enskilde, såsom Kain, understundom fogar sig
endast af vana, för att ej visa sig sämre än andra, allt under det
han i sitt hjärta icke ägnar Gud någon hyllning och i lifvet
föraktar hans bud. Berättelsens första grundtanke är alltså
denna: Gud har behag till offer som uttrycka den offrandes
hjärtelag, men alla andra offer misshaga honom; han såg med
välbehag till Abels offer, icke därför att denne var en herde
och frambar offer af sin hjord, utan därför att hans offer voro
uttryck af hans personliga ställning till honom. Och han såg
med misshag till Kain, icke därför att denne frambar jordens
frukter som sin offergåfva, utan därför att offergåfvorna i hans
hand endast voro uttryck af vana och icke af hans hjärtelag.
2. Huru Guds välbehag eller misshag yttrade sig, har
berättelsen förtegat; men förmodligen få vi tänka på en yttre
jordisk välsignelse, som i ena fallet tillföll den offrande, i
andra fallet uteblef eller förvandlades till sin motsats: en olycka
eller en motgång af ett eller annat slag. På detta sätt lönar
och straffar ju Gud i regel enligt Gamla testamentets åskådning.
När Kain sålunda fått röna Guds misshag, börja onda, mörka
makter drifva sitt spel med honom; afundens demon ligger
redan på lur vid hjärtats dörr. Om den uteblifna
välsignelsen från Guds sida var en välgärning, för att rikta hans
tanke på det osanna och falska i hans ställning till Gud, så
är Guds varning till honom för den lurande synden med den
tillfogade uppmuntran, att han skall »råda öfver henne», ej
blifva hennes slaf, en icke mindre välgärning. Berättelsen visar,
liksom flera andra från denna källskrift, en skarp blick för
människohjärtats art och samvetets röst. Och just därför att den
är så enkel och genomskinligt klar, passar den så förträffligt
som material för undervisning af barn. Detta omdöme kan ej
i någon större grad förringas af det förhållandet, att v. 7 delvis
är något dunkel och omtvistad till sin betydelse.
3. Hittills har berättelsen rört sig på det inre lifvets område;
den har så att säga lyftat en flik på den förlåt, som döljer den
yttre handlingens utveckling, brottets inre mognad och födelse.
Nu få vi se dess utbrott och verkningar, men alltfort belysta af reli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
