Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448 E. STAVE
erkänd straffbefogenhet fanns till, hade stammen, släkten, familjen
rätt, ja, helig plikt att straffa mördaren eller dråparen med
lifvets förlust. Detta har varit allmänt erkänd lag och sed
äfven i Israel. Hvad Israels religion kunnat åtgöra till en
förändring af blodshämndens tillämpning, har inskränkt sig
till att förmildra seden, så att icke den, som af våda blifvit
orsaken till en annans död, behöfde frukta att lida samma straff
som den afsiktlige mördaren. Denna mildring af
blodshämndens hårda lag föreligger i den kända förordningen om
asylstäderna (Num. 35, Deut. 19). Men att det här gäller endast en
mildring af den hårda lagen och att det alltfort anses som en helig
plikt att straffa en mördare med döden, framgår tydligt af de
ifrågavarande lagarna. Enligt den för blodshämnden gällande
heliga lagen är samfundet, stammen eller släkten, ansvarigt
för hvarje sin medlem. Om en bland dess medlemmar dödas,
så äro alla i stammen eller släkten lika förpliktade att
hämnas, därför att det mellan alla råder verklig eller fingerad
blodsgemenskap, därför att det, med ett ord, är allas
gemensamma blod som utgjutits och nu kräfver hämnd. Begår en
medlem af stammen eller släkten sitt brott mot en annan medlem af
samma stam eller släkt, så har samhället att sörja för sin egen
trygghet genom att straffa den brottslige eller drifva honom ut
ifrån sig, och då vanligen till den ogästvänliga öknen,
där de vilda stammarnas inbördes fejder göra lifvet ännu mera
osäkert. För den skyldige, som vill undgå sitt straff, återstår
under sådana förhållanden intet annat än att fly. Men med
flykten lämnar han på samma gs,ng sitt enda naturliga stöd
och sitt försvar; i sin stam eller sin släkt kan han påräkna
hjälp och skydd, men i en främmande omgifning är han
prisgifven åt sitt öde, ty där är han en naturlig fiende.
Inför denna hårda lott ställes nu Kain, och det är icke
en godtycklig eller blott mänsklig ordning som drifver honom
dit utan Gud själf; samhällets heliga lag är alltfort grundad
på Guds bud. Åkerjorden, som druckit den mördade broderns
blod, drifver mördaren bort ifrån sig; den skall hädanefter neka
Kain sin afkastning, säger Gud. Häri ligger ett stycke primi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
